För åtta år sedan drog jag och Majsan till Breviksnäs för att möta den här lille filuren
sedan dess är ingenting sig likt ;-)
Såhär ser han ut nuförtiden, eller i alla fall i vintras, Jag hittade faktiskt ingen bra bild av honom som var tagen senare, lovar bättring på den fronten...
Gulleplutt! Ser ni, han kan ligga ner. Det är bara svårt på kommando.
Någon fantastisk vallhund blev han inte. Han är t.ex. rädd för baggarna. Jag tror att det beror på att han gjort för många utfall där tänderna slagit i hornen (aj!) så nu passar han sig ;-) men som passhund/kurshund är han fantastisk och han har ett stort underhållningsvärde :-) med Bud vet man aldrig vad som händer, men man kan utgå från att det som händer, det sker snabbt :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar