trött, toknöjd och tacksam

...blickar jag tillbaka på dagens träning. Trött eftersom det är jobbigt att tänka nytt, toknöjd eftersom Zeke och Rom svarat så bra på min nya approach och tacksam för att ha träningskamrater som stöttar, ifrågasätter och inte låter mig lätta från marken i den rosa bubblan...
Det här kommer att bli ett odrägligt inlägg...

Dagen började med att jag läste på Helénes blogg http://www.blogtown.se/blog.php?id=tyra att hon sovit dåligt för hon hade funderat och planerat. Det lät lovande ;-) När Ewa och Heléne kom hit dividerade och reflekterade vi lite (och Kicki ringde och konfererade lite eftersom hon också var på väg ut för att träna). Zeke fick börja. Tveksam? Inte särskilt. Seg och låg? nej! Hm. Han svarade jättefint på pressen och bjöd direkt på nya beteenden. Kul! Andra vändan delade vi och grejade lite eftersom det är enklare att plocka fram hans svagheter där. Där körde jag en hel del rörelser där han tappade ihop fåren bara för att få honom lite mer öppen. I sådana övningar finns det hur mycket energi som helst att jobba med. Han fick även göra ett dolt och konstigt hämt från vägen där det kom fram en tävlingsZeke. Intressant!
Ewas lilla Irja börjar också bli träningsbar. Hon gillade de här rörliga fåren :-) Första vändan hamnade hon i några situationer som hon inte riktigt redde ut, i alla fall inte på det sätt vi hade tänkt ;-) men andra vändan var Ewa mer aktiv och det såg jättefint ut. Irja har kommit på hur flanker ska se ut, nu gäller det att få upp drivet lite i henne. Plättlätt, tror jag :-)
Lexa var den som gjorde störst framsteg idag men hon fick kämpa hårt för dem. För att inte tala om hur Heléne fick kämpa. Värt besväret, kan man säga! Jisses vad avslappnad och fin hon blev, Lexa alltså ;-) Sista vändan började Lexa till och med själv fundera på vad som förväntades av henne, istället för att invänta ny order. Dessutom hade hon en otroligt läcker och ödmjuk inställning. Precis så där ska hon se ut! Hon blev lite dumvid vid några tillfällen, där hon valde att springa istället för att tänka. Bud-varning där! men det löste både hund och matte fint utan att göra någon affär av det.
Rompa tompa då? Han är så lätt att lägga press på och är dessutom öppen för nya förslag. Jag kände att jag lätt trillar tillbaka i att press betyder byt håll men annars svarade han jättefint. Jag har verkligen svårt att låta bli att le fånigt när jag kör honom. Idag triggade jag upp svårighetsgraden med lite delningsövningar och visst blev han lite förvånad och kom inte in som han skulle, men när jag drev igenom det så skötte han sig fint gången efter. Det gillar jag verkligen hos honom, att han gör som jag säger även om det är svårt när instinkten säger något annat. Men han drar någon slags lärdom av det och klarar det bättre när vi provar igen.

Summa summarum. Fem väldigt trötta och nöjda hundar. Bud har varit vaktmästare och stjälpreda. Till slut blev till och med fåren så lugna att Bud kunde koppla av - och då är det överdrivet lugnt i hagen. Lexa och Irja sover nog också gott en stund. Lexa hade en väldigt lugn och avspänd inställning till livet efter träningen och jag gissar att det rörde om ganska mycket även i Irjas hjärna.