åh, vad jag tycker om dem

Vi har haft en bra dag, tränat lite och stökat med djur, grindar och staket. Idag har tackorna inte varit på rymmen och kära nån så hungriga de var när det var matdags. De har fri tillgång på hösilage men det verkar inte falla damerna helt i smaken. En av tackorna är mager och emlig så henne har jag gett lite extra vitaminer och selen och idag tryckte jag i henne en dos avmaskningsmedel också. Eventuellt (hoppas inte) är hon dräktig och i så fall kommer det inte att vara någonting kvar av henne när hon lammat. Hon fick äta lite extra kraftfoder men hon äter dåligt av sådana delikatesser, däremot äter hon hö med god aptit.

Jag tränade Rom en kort vända på förmiddagen. Innerflanker och singling stod på programmet. Gissa vem som log stort när jag plötsligt insåg att Rom gick förbi balanspunkten bakom djur. Ni som sett honom i yngre dagar vet hur otroligt känslig han har varit för balans. Jag har i och för sig inga planer på att sudda ut den helt men att han självmant och utan att tveka sprang förbi måste ändå vara ett bevis för att jag tränat annat än han förväntar sig. Gulligt!
Singlingen... ja, den var också gullig :-) Första tackan gjorde verkligen allt för att komma tillbaka till flocken och då jobbade Rompa så rätt, höll djup och stoppade väg. De andra gångerna när tackorna mer stod stilla och tvekade; då jobbade han framåt och vände dem. Ska bli intressant att se om det mönstret finns på andra djur än hemma.

Min arbetskamrat Zeke och jag har halmat och stökat lite. Han är verkligen min allra bästa kompis i jobb. Alltid i närheten, beredd på vart jag ska gå och vad vi ska göra. Åh, vad de gör mig glad.

Om en vecka börjar lammpassningen. Det är också något som gör mig glad. Och trött :-)