utomhussäsong, tack!

Det här börjar likna min fotbollskarriär; inomhussäsongen var inte min grej där heller. Vi har varit till Bråfors idag och tränat i fårhuset. Jag är ordentligt nöjd med träningen men däckade fullständigt igen när jag kom hem. Det måste vara något i luften där som jag inte tål, för det kan väl inte vara hundträningen som jag är allergisk mot?! :o)

Nåja, vi hade en riktigt bra träning. Heléne och Lexa fortsätter att visa framtassarna. Idag var det mycket fokus på tålamod... Det där jobbiga, tunga som Lexa varit tvungen att plocka fram när det inte var ok att skrämmas. De körde även på lite längre håll (i ett fårhus??? ja - det funkar faktiskt om man står i trappen till övervåningen, man ser hunden bra men hunden upplever att föraren är långt borta) och det visade sig att det där som ser så himla bra ut på nära håll inte är riktigt färdigt. Så kan man väl uttrycka det? Med Heléne i trappen kom de trånga och tighta rörelserna fram igen och lyhördheten fick sig också en rejäl knäpp. Det blir nog till att fortsätta befästa det men se till att flytta ur bild lite successivt.

Ewa och Irja har jag inte sett på ett tag, det var kul att se hur de utvecklas. Irja är en lurig liten prinsessa; hon ser så mjuk och behaglig ut men hon skapar oreda - and she likes it! Inte så att hon stökar eller jagar men hon försätter sig själv i situationer där fåren väljer att utmana hunden/försvara sig... och har hon väl hamnat i ett sådant konfliktläge kommer hon inte ur det. Intressant! För övrigt ser det jättebra ut - lugnt och balanserat och med jättfin känsla.

Zeke fortsatte i den sinnesstämning han var sist vi var i Bråfors. Ångloksmodellen ;-) Han hade inte riktigt samma energi i framåtkommandona men det räckte för att jag skulle bli helt svettig. Han kör hårt nu :-) Men han är kul att köra när han släpper på betänkligheterna och bara gör. För övrigt kan ni läsa om Lexas träning en gång till. Förutom raderna om tålamod så är Zeke och Lexa i precis samma läge. Fint när föraren är i närheten och alla gamla synder kommer fram när föraren försvinner ur bild. När det gäller tålamod är Zeke i en annan division - men han har å andra sidan tränat på det bra mycket längre.

Rom då? Ja, den första gruppen var tröga och sega och jag bestämde mig för att den var utmärkt att träna in nya kommandot "gå på". Nu var inte Rompa dummare än att han var beredd på tröga djur, så han gick över huvud taget in med en annan attityd idag. Några bra sådana tillfällen fick vi men han jobbade bra och framförallt orkade han med riktigt jobbiga lägen, där han exploderat tidigare - men nu behöll han lugnet. Duktig hund! Andra rundan tränade vi singling. Heléne noterade med viss stolthet i rösten att hon hittat något som Rom inte är bra på :-) Han har ingen snits på att bara stänga väg och hålla djur - han väljer hellre att gå omkring med den singlade tackan. Det är väl det enklaste sättet att ha kontroll i hans värld. När han ska stoppa tackan sugs han in mot djur istället för att skapa djup och bara stänga väg. Kul! Sådant gillar ju jag att träna på :-) Den här rundan orkade han inte behålla lugnet i alla lägen, men några gånger visade han fina takter.
När vi skulle halma hos tjurarna i eftermiddag såg jag det igen. Han står inte lugnt still och stänger väg, utan vill gärna påverka djuren och ha kontroll den vägen. Där finns det ju en läromästare i familjen så Zeke och Rom fick jobba bredvid varann och med väldigt lite hjälp stod plötsligt Rom helt still och var avspänd...

Med huvudvärk, massor av intryck och en glad känsla i magen lämnade jag Bråfors. Innan jag kom hem kändes det som jag hade fullt utvecklad influensa :-( Den gick över snabbt, efter lite mat och vila gick det över. Nu vill vi träna ute! Planen är plogad så nu hoppas vi på gynnsamt väder. Och så hoppas vi att Hussens operation blir av i morgon...