Idag kom Caroline och körde båda hundarna. Tyra har minskat i vikt redan första veckan och rörde sig lite bättre nu ;-) hon är inte helt tänd och har ingen plan med fåren ännu, men framförallt början på andra passet såg ut som ett stort steg i rätt riktning. Sedan orkar hon inte så länge, av förståeliga skäl.
Nellie har inte varit på får på länge och hon var gaaaalen :-) fort, fort, men har egentligen inga dumheter för sig. Hon fick springa av sig lite och sedan lade vi på lite krav och andra vändan gick hon riktigt fint och hade huvudet med sig. En käck liten hund ;-)
Sedan visade jag lite med Rom och förklarade en del termer och sådant som jag tycker är viktigt. Det kan vara lättare att se på en annan hund, så att man som åskådare hinner med att tänka.
När vi skulle börja träna såg jag att ett litet grått tacklamm inte riktigt hängde med, så när vi var klara bestämde jag mig för att sortera bort henne och en till och ta in dem till de dräktiga tackorna där det serveras kraftfoder. De får gå där fram till lamningen och äta upp sig lite, eftersom den grå såg tunn och tanig ut.
Så! sortering var det, ja. Jag och Rom lyckades få loss rätt två djur men gick bet när vi skulle ha dem med oss. Den grå blev stressad och stannade och den svarta kompisen gjorde en stor flank och försökte hinna runt till resten av flocken... Börja om! Den här gången sorterade vi bort fem, inklusive de två utvalda - tog hem alla fem, plockade ut de andra tre inne i stallet och gick tillbaka med dem. Nöjd med ett väl utfört arbete, passade på att fodra och göra klart ute när jag ändå var i farten och gick mot ytterdörren.
Det är då idioten till människa kommer på att hon kanske ska träna lite också. Och inbilla er inte att hon byter hund... Nejdå, hon knatar ut och bestämmer sig för att träna "distans-delning" med Rom och försöker få honom att skapa lucka på exakt rätt ställe.... Och när han gjort det ska han flanka runt sin grupp och hinna in mellan grupperna. Här någonstans tog Rom slut och började söka sig uuuuut och strax efter tog den idiotiska förarens tålamod slut på hunden som blev för vid. Grattis!
Efter mycket möda och stoooort avstånd mellan grupperna lyckades vi med övningen och plötsligt var vi vänner igen och knallade nöjda och fullständigt utmattade från hagen.
Rom somnade som en klubbad säl och matten något liknande. I morgon är det nya tag med träningskamraten. Jag hoppas jag inte skapat för många hjärnspöken och att vi återfått krafterna tills dess :-)
För att hämta ny energi får väl jag och Klara-Fina tillbringa kvällen ungefär som i går. Suddig mobilbild men ni ser nog vad som händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar