Bergochdalbanan Rom och ett KM Får

Sedan förra inlägget har tillvaron cirkulerat runt Rom och hans öga. Efter besöket på onsdagen hade vi återbesök på fredagseftermiddagen och inför det besöket snurrade det mer än lovligt i min skalle. Rom såg sämre, ögat var gulare och i min värld tydde det mesta på att antibiotikan inte gjorde verkan så det var många tårar innan jag kom iväg. Jag som tjatar på alla andra att inte oroa sig - det är bara bortkastad energi. Men det här kunde jag inte värja mig mot...

När vi kom till Nils rabblade han vilka fynd som gjorts och inte gjorts i provet från hornhinnan. Det fanns pollen i provet och anledningen till den här dramatiken kan alltså vara så enkel att han sprungit in i något pollenrikt, pollen har fastnat på hornhinnan och när kroppen upptäckte det skickar den allt den har i immunförsvar. Ett världskrig uppstår, som Nils uttryckte sig.
Han var nöjd (!) med utvecklingen, att ögat geggat på torsdagen var mycket bra och nu hade kroppen börjat packa ihop inflammationen i en "hög" istället för att den var spridd över hela hornhinnan. Därav den gulaktiga klump som jag såg tydligt på ögat. Fortsatt antibiotikabehandling och kompletterad med blodserum och återbesök på måndag (i morgon). Tills dess förvarnade han att ögat kan bli att se värre ut, det finns någon sorts smältningsreaktion som vi absolut inte vill ha, men ögat kan komma att se värre ut... ok, men det kan jag ta om jag bara vet att det är normal läkning.

Igår morse försökte Rom valla katten! Minsann, plötsligt såg han alltså bättre igen. Så här såg ögat ut igår

Det är inte lätt att se något genom den klumpen...
Idag ser det ungefär likadant ut men han är rödare i ögat och mer irriterad och det rinner också lite gult klet ur det. Imorgon bitti får vi alltså veta om Nils fortfarande är nöjd, men den här gången är jag inte alls så livrädd. Jag upplever Rom som piggare, mer alert och mindre "handikappad". Eller så har han bara vant sig att se så dåligt...

Igår hade vi vallhundsprov i Bråfors. Jag var med på plats en stund och åkte sedan hem för att inte Rom skulle behöva sitta där hela dagen. Idag hade vi KM och eftersom han verkar må ok så åkte vi dit idag också. Telefonens alarm ringer med jämna mellanrum och då droppar vi och ger antibiotika enligt föreskrifterna.
KM blev en trevlig historia med glada miner. Four startade i IK-2klassen och där var det en hopträngd och trång bana med mycket sned framdrivning. Four skötte sig fint. Jättefint, faktiskt men när vi kom till delningen fick vi problem. Luckor fick jag, men aldrig så stabila att jag ville ta in hunden och då sprang djuren ihop. En poäng blev det kvar på den när vi väl lyckades. Sedan kom vi till den trånga och vinklade rännan och när jag fick stopp i öppningen var vi illa ute. Ett djur travade på sidan och sedan blev de stående med huvudena åt fel håll och med två djur som absolut inte ville gå in. Med fyra poäng kvar och åtta sekunder tillgodo lyckades vi knöla igenom dem, där är jag jättenöjd att Four höll huvudet kallt och orkade ta alla kommandon. 75 poäng (45 på hämtet) ska vi väl vara nöjda med, men jag kände verkligen att det var onödigt att tappa de där femton poängen på slutet. Dagens bästa fråndrivning med fem poäng bort (och det var till och med ett strategiskt val att släppa dem på insidan för att inte få en för stor sväng rakt upp i draget till hanteringen) så han går verkligen stadigt och fint nu. Lilla gullet. Skönt var det att fokusera på honom ett tag och låtsas att livet var som vanligt.
Domaren Shania var stormförtjust i Fours djurhantering

IK-2klassen vanns av Lennart och Cap på en toppenfin runda med 87 poäng, så de hade varit svårslagna idag, men vi har i alla fall framtiden för oss...