fredag, oktober 17, 2008

om nykterhet, 90-tal och Bud

För många år sedan när Halvar (http://halvar.wordpress.com/ ) skrev i sin lördagskrönika om ostar, korvar och andra delikatesser - och vad man lämpligen sköljde ner dem med - förundrades jag över att mat och dryck var en så viktig ingridiens i hans tillvaro. Vid den tiden var jag nöjd med fil eller glass till huvudrätt och ansåg att allt i matväg var överskattat. Nu har samme Halvar skrivit ett blogginlägg som i och för sig förklarar hur viktig drycken var och som fick mig att bli väldigt sugen på att läsa Benny Haags bok som han skriver om. När jag kollar bloggkommentarerna hos Halvar hittar jag en klokhet i en annan genre, men väl så sann. Det är "någon" Per Georg som skriver:
Jag delar den gamla synpunkten att man bara springer om man är jagad av polis - eller i psykisk obalans. Förnärvarande är jag ingetdera.
En klassiker! Även för en gammal fotbollsspelare :-)

Just nu har jag och Gullspira Idolkväll. Jag gillar verkligen Nothing compares 2 you och Everything I do... Sepidehs version av den sistnämnda får inte godkänt. Att ge sig på Heart-klassikern All I wanna do... är tämligen obegåvat - den är för bra för att göras om!

I morgon har jag sovmorgon. Min första på säkert fem veckor. Jag lovar att jägarna har samling på vår gårdsplan före klockan åtta. Scott Drever kommer att upplysa oss andra om det i så fall...

På tisdag har Bud tid för ultraljud på djursjukhuset. Han skulle äta penicillin sju dagar och så fort han ätit upp kuren kom besvären tillbaka. Vår allra bästa veterinär, Sören, sade idag att prostatit brukar behandlas under 20 dagar för att det verkligen ska läka ut, så förhoppningsvis har Bud bara fått en för kort kur. Tyvärr åker jag till djursjukhuset fylld av onda aningar och ingen kommer att vara gladare än jag om det räcker med penicillin igen... Håll tummarna för världens bästa Bud!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Håller alla tummar i världen / Heléne

Anonym sa...

Zzzovmorgon, hur stavas det?

Här hemma väcks man av Nix pipstämma sådär tio i fyra varje morgon. (Den hunden kan väckarklockan lite för bra) På helgerna brukar vi i bästa fall komma undan med att snooza honom 1.5 tim med sådär 10min intervaller, den hunden är bara high life rätt igenom.. ;)

Nu väntar kaffestund sen - ut i solen igen! Carpe diem ;)

/Linda

PS. Hoppas vet besök går bra, inte skoj..

Anonym sa...

Håller tummar och tassar för Bud!!!
Kramar Mikaela,Mysak & Gin.

Anonym sa...

Jag håller också tummarna för Bud.
Ewa J