I onsdags hämtade jag upp Anna och Mac utanför Örebro och vi tog sikte på Swanbergs i Linköping. Där träffade vi Vickan och Karin och när vi sedan påbörjade vår lilla resa så hämtade vi upp Frida också. Förutom Four och Mac så var det Baronen och Trip som skulle åka med - och så hade Vickan en träningshund som skulle lämnas i Jönköping när vi ändå åkte förbi.
Vi hade mätt utrymmet i den hyrda bussen och det hade mätts burar och nu var det lite spännande att se om det fungerade som vi tänkt.
Det gjorde det! Fyra burar ordentligt fästa med spännband och stripes och hundarnas utrymme var fixat. Nu återstod bara vår packning. Hur mycket skulle vi få plats med och hur mycket skulle få stanna i bilarna i Linköping?
Det var ju inga problem alls. Gott om utrymme både för människor och packning och vi kunde andas ut. Till och med Karins vinteroverall skulle få plats ;-)
Efter packningen tränade vi lite. Det gällde ju att slipa till det sista och framförallt ge hundarna lite hjärngympa innan den långa bilresan började.
Vi knallade iväg och plockade som sagt upp Frida efter vägen. Efter att ha lämnat av extrahunden tog vi sikte på Hotell Bandholm i Danmark där vi bokat rum. Det var så bra pris att man kunde misstänka att vi skulle bo i något simpelt kyffe, men det var jättefint. Rekommenderas varmt.
Efter en god natts sömn och en lång frukost lämnade vi Danmark. Vid frukosten serverades även morgen bitte men vi avstod den... Färja över till Puttgarden och eftersom vi hade så gott om både tid och plats i bilen tog vi en avstickare till Border Shop och provianterade lite.
Sedan bar det av till Heteren i Holland. På torsdagskvällen var det gemensam drink och anmälan och eftersom Serge och Ellen som var värdar för evenemanget bor mitt emot en McDonalds fick det bli middag den dagen.
Fredag - första tävlingsdagen.
Vi inledde tävlandet i Heteren. Ett långsmalt (med betoning på smalt) fält med en ganska liten bana. En tung cross som gick bortåt och lite drag mot hanteringen, ingen fålla utan en ränna med vingar. I övrigt inga konstigheter. Framdrivningen gick precis i ett dike, vilket för många innebar att fåren hoppade fram och tillbaka över diket på vägen fram och det gav dåligt grepp och flyt.
Svenskarna startade på rad och jag och Four var nummer två av svenskarna.
Jag fegade ur på grund av inhägnaden som störde på vänstersidan och skickade höger trots att det var trängre där. Four sprang ut långsamt och letade hål i staketet. Hoppsan! Tur att staketet var helt, han bestämde sig i alla fall för att det fick gå och vi fick ett ok hämt med 45 poäng tror jag. Han var lite seg och svårstyrd och vi hade ett ok första ben men missade grinden eftersom han inte riktigt styrde upp dem, sedan hade vi en ok cross och inga problem vid crossgrinden som vi dessutom träffade, lite vingel på sista benet, ett stopp vid rännan men de gick in fint och sedan en lugn delning där han kom in fint. Känslan var inte alls bra och jag blev mycket glatt överraskad när poängen kom upp. 80 poäng räckte nämligen till åttonde plats på vår bana och fjortonde totalt på båda banorna efter första dagen. Wow, liksom!
På lördagen var det nya förutsättningar. Ny tävlingsplats, andra djur och de hade skördat ganska många offer på fredagens tävling. De skulle visst hanteras lugnt och respektfullt, så gick det fint. Det lät ju bra - det borde passa oss utmärkt. Den här dagen startade vi näst sist av svenskarna och det var flera som hade gjort fina rundor. Jag skickade vänster och Four saktade in och tänkte stanna kort, jag visslade vänster i farten men han tog inte den första så jag fick vissla vänster igen. Där försvann den dagen, kan man säga! Något skräp i visslan hade jag också som gjorde signalerna fladdriga - men det är inte mycket till ursäkt. Fåren drog som avlöningar och Four täckte inte alls upp dem, strax efter framdrivningsgrinden hade vi fått in dem på linjen och då gick de lugnt och fint. Första benet var lugnt och skapligt rakt och sedan vände vi dem mot crossen - och plötsligt sprang de som galna igen - rakt mot hanteringen och inte alls på den linje jag hade tänkt... Ner med dem till linjen och mot andr grinden - som vi missade - sedan mot den smala rännan där man dessutom bara hade ett försök. Missade man den med ett eller flera djur fick man gå vidare, men med avdrag. Våra djur stannade framför och vi meckade en stund, plötsligt fick den stora långhåriga tacka som anfört skenet tidigare vittring på att det var öppet mellan grindarna så hon tog två av kompisarna med sig och travade med högt huvud och snabba ben igenom rännan. Men den tredje tackan tvärstannade och tänkte inte alls följa med. Jag var tvungen att strunta i henne och låta Four stoppa den galna tackan i täten så att inte de flydde igenom delningsringen och missade därmed ett djur. När vi sedan kom till delningen var det helt hopplöst, jag fick inga bra lägen och när jag väl gjorde ett försök drog en av tackorna rakt in i flexinätet vid utsläppet och då lyfte jag på hatten och klev av. Suck, det var verkligen inte vår dag...
På söndagens förmiddag var det först knappt tjugo hundar som gjorde sin kvalrunda, sedan var det äntligen dags för final. Från Sverige var det Vickan som var bästa svensk, men även Ann kom till final. Så roligt!
Vickan gjorde en fin finalbana och slutade på fjärde plats - det var verkligen välförtjänt och så himla roligt att ha sådana framgångar i bagaget när vi påbörjade hemresan.
Vi sträckkörde och kom till Linköping mycket tidig morgon, packade ur bussen och snälla Barbro bjöd på kaffe och macka. Sedan var det bara att fortsätta färden och arton timmar efter avfärd från Heteren svängde jag in på gårdsplanen. Oj, det var skönt!
Så välordnat!
Flaggor och prispall
Jag måste nog lära mig använda klocka, som de stora grabbarna
Den här hunden gillade jag verkligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar