Efter söndagsförmiddagens promenad med halta och lytta får fick Zeke träna lite i går kväll igen. Tuula var här och kämpade med Maggie och snacka om att de gör framsteg. Sedan förstår jag ju att Tuula säger att det är orättvist att Zeke är så mycket mer lättpåverkad. Han tar åt sig direkt när han förstår att jag inte är nöjd och försöker så gott han kan att vara till lags. Igår började träningen men att jag blev tvärarg på honom för att han inte lyssnade när han luktade intensivt på Maggie och det utbrottet gjorde honom ju inte mindre lyhörd i träningen. Vi jobbar vidare med flankerna och nu händer det att han klarar att byta riktning "i farten" utan att vinna mark framåt, men det är svårt...
Bud tar det lugnt och knorpar både Rimadyl och högre dos av Glucovett. Svullnaden på tårna är borta och han känns fräschare men nu får han ta det lugnt den här veckan. Sedan kör jag igång honom igen, så får vi se om det blir ÖK start i mitten av september.
Själv har jag kommit till Den Förskräckliga Hostan nu. Hoppas den inte blir så förskräckligt långvarig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar