träning i regn

Tänk att det finns människor som på fullt allvar tror att man har en skruv lös för att man tränar när det regnar... och tänk att jag ska bo ihop med en av dem... Idag väntade jag till störtregnet gett sig och informerade vederbörande om att jag går ut och tränar en sväng. "I regnet???" säger han förundrat. "Det regnar väl inget just nu, det har slutat" svarar hon med skruv lös och går ut med Bud. Det var alldeles sant att det hade slutat men i ärlighetens namn hann vi inte träna särskilt länge förrän det började igen. Eftersom hon med en skruv lös var iklädd stickad tröja, shorts och gunnistövlar blev hon snabbt blöt och då var ju skadan redan skedd. Dessutom behövde Bud en riktig genomkörare - han ska ju tävla snart, gudbevars ;-) så vi gick där i regnet... Fram och tillbaka, fram och tillbaka och Bud gick riktigt, riktigt bra (tror jag, han var lite svår att se genom regnet ibland). Dessutom behövde han knappast få värmeslag så han jobbade på riktigt tappert.
Man kan ju inte bli mer än blöt så det var lika bra att ta ut Zeke också. Då började det dessutom bli mörkt ;-) men det var tillräckligt ljust för att jag skulle se att han har väldigt svårt för höger- och vänster. Han gissar gärna och när det blir fel blir han så angelägen att göra rätt att han chansar ändå mer och inte ens tar Liggkommandona... Hej och hå, något att jobba med. Men det ska väl lösa sig, hoppas jag.
När jag kom in hade mannen som inte kan förstå varför man tränar i regn gått och lagt sig. Det är också en konstig prioritering; att gå och lägga sig istället för att roa sig på nätet och blogga lite. Men det får vi ta en annan gång... Jag hävdar fortfarande att det är minst lika korkat att sitta still på ett älgpass i hällregn en hel dag, men vi har lite delade meningar där - också ;-)