what a day!

Det är knappt man tror det är sant, strålande sol och hundträning. Tänk om alla helger bjöd på sådant här väder...
Förmiddagen ägnades till Vasaloppet. Det tar ju en stund att ta sig från Sälen till Mora även om man följer skådespelet från soffan. Men med bra matsäck och kaffe så går det ganska bra.
Lagom till målgång kom Majsan. Hon var nyfiken på de nya lammen så det blev lite mera kaffe, lammtitt och sedan kom Heléne och Ewa hit för lite träning.
Heléne hade spanat in hagen igår och noterat att det var tillräckligt stora områden som var isfria - så här skulle tränas. Vi behövde bara vara lite försiktiga och hålla fåren från isfläckarna längre upp i hagen. Det var bara det att fåren gärna gick/sprang dit, så fort de fick en chans.

Fåren var väsentligt bättre idag. De svarade som får brukar även om de fortfarande är vaksamma, rörliga, känsliga, otrygga med människor och inte håller ihop. Mycket bra med andra ord. Förra gången vi tränade på dem var de allt det där men med extra allt. Till exempel var det hopplöst att hålla dem på raka linjer förra gången, den här gången gick det väldigt mycket bättre. Då blev det plötsligt uppenbart att jag inte styrde sådär fantastiskt rakt. Hm, alltid är det något.

Jag har några bra bilder från dagens övningar i kameran och där blir de kvar tills datorn är lagad, uppgraderad och tillbakalämnad/hämtad.

Jovi sköter sig bra, det är lätt att glömma att hon är ung. Hon har så otroligt mycket gratis, men som vanligt är det också det som är hennes stora begränsningar. Dock känns det som vi har en plan för henne och det är så skönt att se och höra hur Heléne kör henne nu. När det gäller hennes träning har jag inga problem att se alternativa lösningar och hjälpa dem framåt. Kanske för att hennes svagheter i grunden är samma som i Rom.
Lexas träning däremot har jag svårare att hjälpa. Hon är inte som något annat hon :-) Sån tur att Heléne förstår henne så väl och vet vilken hjälp hon behöver. Idag gick hon riktigt fint. Det är bara det där första intrycket, presentationen, som inte är bra. Heléne har beskrivit den så bra i sin blogg. Nu är det inte hela världen, Lexa kommer snabbt ner i en avspänd och fin hållning, men det är ju onödigt att fåren blir uppskrämda i onödan.

Rom fick lite svårare uppgifter idag. Komma rakt med djur för att därifrån gå en cross och styra med innerflanker. Jobbigt! Framförallt när det dessutom fanns lite drag att hålla - men bara lagom. Han är mer öppen i utgångarna nu men har fortfarande lätt att gissa vad jag vill och så gör han som han tror.... ok, då fortsätter vi väl att mixtra med det då. Idag slog det mig också att jag glömt en del av min läxa så nu ska här letas linjer...
Zeke min segpropp med sina långsamma, spända upptag. Vi skulle nöta upptag och göra mycket tempoväxlingar tänkte jag. Öh? var är min spända segpropp? de senaste två träningarna har jag inte sett skymten av honom. Jag har haft en hund som gjort avspända mjuka upptag, lyssnar (nåja...) och gör tempoväxlingar i alla möjliga lägen. Visst, jag ser till att vara närmare och det är naturligtvis en stor del i förklaringen men nu har jag börjat spöka riktigt med hans utgångar också och idag fick han en massa styrning eftersom han inte hittade djuren. Och han var helt opåverkad av den pressen. Å ena sidan vill jag ha fram problemet så vi kan lösa det, å andra sidan är jag glad över att han tränar på att göra rätt och inte fel. Hehe, svårt att göra henne nöjd ;-)

Idag hade vi finfrämmande i hagen. Ewa och Birk kom och hälsade på. Tyvärr är det för svårt för en så ung hund med mina tackor på öppet fält, men nu har han studerat hur det ska gå till så snart ska vi nog sätta fart på dem också. Roligt att Ewa hängde med och tittade i alla fall.

Efter några timmar i hagen kände jag att det varit en lång dag. Jag hade ju ett Vasalopp i kroppen också ;-) så jag vilade lite middag innan jag gick ut och mockade ut det sista från baggarnas box. Nu ska den torka upp och sedan är den klar att vara sjukbox om det behövs i lamningen. Jag hoppas förstås få slippa sådant, men det är bra att ha en extra. Den första lammungen är lite svag på benen. Hon är uppe och knallar omkring och hänger med sin mamma bra men hon verkar lite ostadig. Hon har fått selen och hon äter bra, så det är väl bara att hålla tummarna. Hon var liten när hon föddes så hon kan ju vara lite tidigt född kanske. Nu går båda lammen och deras mammor i flocken så förhoppningsvis leker de där småtjejerna snart. Det kommer bilder på dem också...