Efter ett kort träningspass i söndags blev Rom dålig i magen. Jag tänkte inte så mycket mer på det då men gav honom extra kortison. Han var dålig i magen på natten men på måndagen verkade han vara ok igen. Natten till tisdag hade han diarré igen så på tisdagen fick vi en tid på Vettris för att kolla hans blodvärden. Allt såg bra út och Addisonvärdena (natrium och kalium) låg stabilt. Rom ordinerades dietfoder och på onsdagsmorgonen och förresten hela onsdagen var han pigg och sprallig. Lekte och skuttade och mådde bra helt enkelt.
Igår kväll (fortfarande onsdag) var han plötsligt jättedålig i magen igen med vattnig diarré och plötsligt bar benen honom inte. Han fick extra kortison men efter en halvtimme låg han apatisk på sidan och blev allt mer svag. Fort gick det också. Jag ringde Falu djursjukhus men där var det fullt och de kunde inte ha kvar honom om det skulle behövas. Mot Strömsholm alltså. Vid det här laget var Rom så dålig att han låg utsträckt på sidan bredvid bilen när jag ställde in buren och alla som känner Rom förstår att då är det riktigt illa... jag var helt övertygad om att han inte skulle orka med två timmars bilresa, men drog iväg med hjärtat i halsgropen och en känsla av att det här skulle sluta riktigt, riktigt illa.
Efter några stopp där jag kollade hur han mådde, och ett knölande som gjorde att jag trodde att han krampade, kom vi fram till Strömsholm. Han tog några pigga travsteg bort från bilen, hök sig och var jättenödig, fortfarande vattnig diarré. Sedan fick jag bära honom till entrén eftersom han släpade benen efter sig. När vi kom in tyckte jag att han var lite mer "vaken" och nyfiken, men väldigt svag på benen. Nya Addisonprover och blodtryckskoll och allt såg bra ut förutom att han var uttorkad. vilket i sig är väldigt märkligt då han inte varit dålig i magen sedan tidigt på tisdagsmorgonen...
Rom blev inlagd med dropp och så skulle det tas ytterligare prover idag, torsdag.
På eftermiddagen ringde veterinären och sade att Rom ville åka hem. :-) han hade inte haft någon ytterligare diarré och han var pigg och glad när han fick komma ur buren - och alla värden var bra. Så sent i eftermiddag hämtade jag hem honom, tokglad och sprallig - och förundrades över hur snabba svängningar det är...
Varför han blev dålig i magen från början vet vi inte. Inte heller varför han så snabbt blev uttorkad, men det kunde ju jag också konstatera att han var. Men vi vet att det inte är hans Addison som spökat och vi vet att hans värden är stabila trots att han är sjuk och allmänpåverkad. Vilket är jättebra. Jag börjar också få ett hum om hur hans kropp fungerar så att jag kan förstå hur och när jag ska agera men det kommer förstås att ta lite tid innan jag fått kläm på det.
Det är förstås lite oroligt också, om magen verkligen är ok nu? Det ska ju inte behöva ta om och han får skonkost närmaste veckan. Men ändå...
Ni som hållit tummarna för oss det här senaste dygnet kan väl fortsätta med det, ifall faran inte är över ännu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar