Jag och Lennart åkte till Heléne i söndags. Hon hade lovat att vi skulle få träna, så att stackars Four fick träffa riktiga får istället för de här vrånga, istadiga, oinvallade puckona som han jobbat på här hemma. Lite spännande var det att se om vår träning gett resultat och hur han skulle agera på djur som faktiskt gick undan. Minsann, kunde vi konstatera att vi är på rätt väg. Väldigt lite passivitet, istället tuffade han på så att jag upplevde det som slafsigt - men jag är ganska stolt över att jag svalde bromssignalen och lät honom hållas :-)
Rom gjorde några hämt och sprang sig trött. Jag är lite bekymrad över hans (dåliga eller brist på) kondis men vi ska väl hinna få igång honom på en månad. Han levererade annars. Vi hade svårt att dela eftersom jag är rädd om min skadade fot. Inga tunga pälstackor på den, tack!
Gemma börjar hitta formen. Och det lägre tempot. Det är intressant att se hur hon påverkar djur med sina olika sinnesstämningar och hur fint hon går när hon slappnar av.
Märta testar sin husses tålamod en del, framförallt i delningar men även i andra lägen. Deras andrapass med två flockar blev i alla fall riktigt nyttigt och jag tror att de snart är på samma våglängd igen.
Loobo jobbade med sina flanker. Det finns lite att putsa på där, men utdelningen kommer direkt. Det gäller bara att hålla i och vara noga. Alltid ska man behöva vara noga...
Utöver träningen så blev det en hel del prat. Dessutom delade jag och Lennart ut vår alldeles egna bragdmedalj för uppvisat mod i kohagen förra året. Tillsammans med medaljen följde också ett hederpris i form av en bok. Hihi, så roligt vi haft när vi knåpat ihop den ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar