ge en drever ett lillfinger...

Häromdagen erkände hussen att Scott passerat den magiska gränsen som utgörs av tröskeln till vardagsrummet. Väl där hade han lagt sig vällustigt tillrätta framför braskaminen och sovit gott. Braskaminen står precis innanför dörren så de gjorde då iiiiingenting (tyckte hussen). Jag, som tror ont om alla drevrar, frågade var gränsen går för Scott nuförtiden? Dvs hur långt in i vardagsrummet är ok??? Det fick jag inte något svar på - hussen tyckte att det var en hypotetisk fråga. Själv såg jag för min inre syn Scott snarkande i soffan, men det fanns det då inget belägg för fick jag veta.
Kalla mig synsk om du vill men idag när jag kom in från stallet sov husse och Scott middag. I vardagsrummet. Husse i soffan och Scott i fåtöljen!!! Ge den hunden en lillfingernagel och han nöjer sig inte med hela fingret, nej han tar både hela handen och hela armen... Dessutom lindar han husse runt lillfingret så där får jag mycket lite sympati över min vredesmod.

Dagens kurs kommer inte att gå till historien som den mest utvecklande i ekipagens karriär. Springiga får, tokladdade hundar och lätt sömniga mattar anklagade jag dem för men i verkligheten var det nog situationen som gjorde dem lite paralyserade. Mona och Tassa klarade sig fint, de jobbar på och matte har fått en del läxa när det gäller konsekvens (där var den igen!) i kommandon och ska se till att Tassa väntar in henne. Tuula och Maggie hade en jobbig dag. Maggie kan själv och det ska vara en envis jä-l för att få henne ur den villfarelsen. Idag blev det lina eftersom hon nonchalerade liggkommandona fullständigt. Vi fick till ett bra avslut på sista passet, ibland får man vara nöjd med lite. Marie R och Minna gör stora framsteg. De är riktiga nybörjare på tekiken "låt hunden tänka själv och kräv bara gott uppförande" men de jobbar bra. Jag skulle vilja börja jobba med Minnas flanker nu men det var inte läge på de här springiga fåren. Ullakaren och Sammi har tappat lite av sin fina kontakt nu när Sammi plötsligt tänt till lite mer. På slutet upptäckte vi att övningen faktiskt blev enklare och tydligare (svart eller vitt, you know) när Ullakaren vände ryggen åt Sammi, då lev det väldigt uppenbart när han tryckte fåren för mycket och hon agerade mycket tydligare. Marie S och Nellie hade det lite jobbigt med Nellies eye som blev väldigt mycket starkare på de här fåren. Vi hjälpte henne med att trycka ut henne i flankerna och plötsligt struntade hon i alltihop. Det är en taktik som Nellie använt tidigare men hon fick ingen framgång i det idag så jag hoppas vi slipper den nästa gång...

Sedan tränade jag Lillehund. Han är rar! Jag sade till honom på skarpen två gånger i början sedan gick han jättefint. Högerhämten börjar vi få ordning på, till vänster är det sämre. Idag skickade jag honom bara när det var drag rakt bakåt och då blir djupet mycket bättre. Dessutom fråndrev han i fina rektanglar runt mig och låter inte fåren komma in till mig. Han är en begåvad liten hund! Ett par gånger har han koncentrerat sig på ledartackan så att han glömt ett av lammen och kommit in framför det och det har jag markerat tydligt att det inte är ok. Det känns redan som han har bättre koll. Jag tror att jag ska börja dela och trixa lite med honom - när vi testade i somras blev han mer uppmärksam på att hålla reda på får och plocka med sig alla.