Det är verkligen med livet som insats man sätter en fot utanför ytterdörren nu. Ovanpå det där blanka och lite genomskinliga som täckte gårdsplanen häromdagen ligger några centimeter nysnö. Det är helt enkelt jä-gt halt! Hundarna sladdar omkring, hästarna törs nästan inte gå och jag har sett ut som en väderkvarn när jag korsat gårdsplanen, med armarna flaxande för att hålla balansen. Till och med Phille rör sig mycket värdigt. Det hjälper liksom inte att vi sandade i går - hur ska man veta var sanden är under snön?
Hoppas att snön fryser fast. Såhär kan vi ju inte ha det...
Allt väl annars. Jag, Zeke och våra får har blivit inbjudna att vara med på en träningshelg första helgen i februari - det tackar vi för, det ska bli jätteskoj. Två dagars träning i ridhus med trevliga träningskompisar. Det kan vara så att vi fick vara med för att de behövde träningsfår men inte gör det mig något om det var så; huvudsaken vi får träna. För Zeke kommer förstås fåren att vara väldigt bekanta men miljön ny, så det är helt ok. Fåren kommer säkert inte att vara precis som vanligt när de kommer ut på resande fot, förlåt klöv.
För er som undrar hur det går med kontorsinredningen (skrivbordet som inte kommer hit av sig självt, ni vet...) så kan jag meddela att det händer nada, niente, nothing... Nu börjar förra årets bokföring att pocka på uppmärksamhet och ge dåligt samvete också. Det finns ju ingen anledning att vänta till sista dagen med att göra det... Av någon märklig anledning har jag en känsla av att det kommer att bli så i alla fall. Först (det vill säga framåt helgen när jag har en stund över, i bästa fall) ska jag göra klart verksamhetsplan och -berättelse till vallhundsklubbens årsmöte. Kallelsen ska också skrivas och... Nej, det blir inget gjort åt bokföringen än på länge... ;-) På jobbet är vi inne på slutspurten nu. Kanske får jag lite mer inspiration att hugga tag här hemma när jag gör mer normala jobbardagar. Hoppas det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar