maktskifte

Ikväll hade jag duschat i god tid före Morden i Midsomer och satt bänkad framför teven iförd morgonrock. Det är ju en av fördelarna att bo så här ocentralt, sista hundrastningen kan gott ske i morgonrock.
Tittade ut genom fönstret; titta, där står fru älg igen - det var några dagar sedan vi såg henne. Undrar var hon gjort av sina kalvar? *spanar i kikaren* Hon står och tittar på något häråt...
Undrar varför våra kalvar gapar så hemskt?
I kikaren uppdagar sig plötsligt en kalv. Inte en älgkalv utan absolut en rödvit SRB-kalv som kommer spatserande i fårhagen... I fårhagen bor det får. Hästar också, men kalvarna har en egen - angränsande hage. Hm. Morgonrocksprojektet avslutas. Hussen suckar djupt, går ut och kommer in igen lika snabbt. Hur många öl har du druckit? Det är ingen kalv på rymmen.
Hm, konstigt... Såg jag så fel???
Går in, tittar ut genom fönstret och vad kommer där; om inte en kalv (fortfarande SRB, inte älg) i fårhagen.
Klär på mig och går för att hämta Tam. När jag kommer till hundgården kommer jag på mig själv med att tveka. Kanske ska jag ta Lillehund, de är ju mer vana med honom? Men klarar han det? Asch, vi provar!
Ut med Lillehund och ut i fårhagen. Möter en glad kalv på tisdagspromenad. Nyfiken på livet och ganska uppspelt över sitt äventyr.
Här utspelar sig en intressant dialog, här tolkad och översatt till svenska:
Kalv: Tjena, är du också här? Vad vill du?
Hund: Ursäkta men du ska gå åt det andra hållet nu
Kalv: Glöm det!
Hund: Jo, det vore vänligt om du kunde tänka dig att vända och gå till dina kompisar
Kalv: Din lilla skit, jag går vart jag vill!
Hund; Ok! Här vänder den lilla hunden bort huvudet en tiondels sekund så att hans matte hinner tänka att det aldrig kommer att bli någon nötvallare av honom. Sedan gör han ett skarpt utfall mot kalvens nos, jag är osäker om han verkligen biter men kalven kastar sig åt andra hållet. Hunden blir lite uppspelt av denna reaktion och gör ett utfall till innan han faller in bakom kalven och börjar flytta honom mot staketet. Framme vid staketet anar jag oråd. Hur ska vi få in den där nu då, utan att få ut de andra gaphalsarna som står vid staketet och ropar på sin kompis.
Vi tränger in kalven i ett hörn, den lilla hunden (som plötsligt uppfattas som mycket farlig av kalven) motar på sin kant och jag stoppar på min kant. Kalven hoppar tillbaka och den lilla hunden föser bort hela gänget från tråden. Matte sätter i strömmen som varit ur på grund av ett garden makeoverprojekt och hoppas att kalvskrället stannar på sin plats.
Lillehund säger att matte inte ska oroa sig - om kalven rymmer så är det inget problem, matte :-)

Efteråt slog det mig vilket maktskifte som just inträffat. Jag tog ut Lillehund istället för Tam i ett skarpt läge! och som han skötte det så blir det nog han nästa gång också :-)