Chocken

När jag skrev förra blogginlägget på söndagskvällen var jag fortfarande lyckligt ovetande om att jag några timmar senare skulle vara övertygad om att Rom inte skulle överleva natten. Han kollapsade i köket och var sedan inte kontaktbar, men piggnade till och återgick till samma status som tidigare - det vill säga rätt ok. Men då var jag redan så skärrad att jag bestämde mig för att åka till Strömsholms djursjukhus, som jag pratade med när han inte kunde resa sig.
När vi kom dit gick han in på egna ben, viftade på svansen men var som tidigare lite ranglig i kroppen. Första tecknet på att något var riktigt galet var vågen som stannade på 17,6 kg. Han hade alltså förlorat tre kilo på tio dagar, trots att han under helgen ätit och druckit normalt. När jag hämtade honom hos Sören fredag kväll vägde han uppvätskad 19,5...

Det visade sig att hans blodvärden var katastrofala. Vilka och på vilket sätt tänker jag inte gå in på just nu, men enligt värdena borde han inte vara vid liv... Då blev det bråttom. Han medicinerades direkt och lades in med dropp, behandling och ekg eftersom hans hjärta hade en arytmi och medicineringen i sig frestar på hjärtat.
Jag lämnade honom i goda händer på morgonsidan och körde hem igen. Mötte hussen i dörren som skulle åka till jobbet, själv försökte jag sova en stund. Veterinären rapporterade på morgonen att Rom var pigg och alert - men att värdena inte var bättre trots behandling :-(
Ny behandling sattes in och då började det hända saker. Värdena var på väg att stabilisera sig och de fick hjälpa honom efter lite biverkningar, men arytmin var kvar.
Sedan dess har värdena stadigt blivit bättre men i morse var fortfarande arytmin ett bekymmer. Allt tyder på att den är en reaktion på den kraftiga kris kroppen gått igenom och att han inte har något hjärtfel. För säkerhets skull ska de också göra ett ultraljud av buken för att försäkra sig om att det inte är något problem där, men om allt går som det ska kan han få åka hem i morgon.

Sedan väntar livslång medicinering men han ska bli fullt arbetsför och träningsbar igen. DET är goda nyheter. Vi får väl vara beredda på att det kommer att ta lite tid innan doseringen är helt rätt, men huvudsaken är att han kommer kunna må bra. Eftersom han ska medicineras tas han ur aveln och vi som hade turen att få ett Rom-russin får vara extra glada för dem.... Dessutom är han sannolikt färdigtävlad på grund av medicineringen, men skulle det visa sig att han blir helt ok så kommer jag förstås att kolla möjligheter till dispens. Men just nu känns det avlägset. Nu vill jag bara ha hem en hund som kan få må bra igen. Jag saknar honom...

Jag måste också skriva en rad om det alldeles utmärkta bemötandet jag och vi fått på Strömsholm. Fantastisk personal som tog hand om oss och av rapporterna att döma går det ingen nöd på Rom där, han gullar med personalen och uppför sig exemplariskt. Förutom att han morrade till en veterinär idag, men det ser jag som ett friskhetstecken ;-)

Det är otroligt många som engagerat sig i honom och oss och det känns jätteskönt med alla hållna tummar och tassar och all peppning som kommer från när och fjärran. Snälla, släpp inte tummarna ännu om ni håller dem - det är inte riktigt över ännu...