Torsdag och fredag har jag noterat att aptiten verkar ok på morgonen och mycket god på eftermiddagen och kvällen. Eftersom han är så mager efter sin strapats har jag gett honom en liten portion även på eftermiddagen. Dessutom sade ju veterinären på Strömsholm att när han får mat och är glad slår hjärtat helt normalt ;-)
Idag åt han bättre även på morgonen, så han är definitivt på rätt väg. Men jag vakar över honom så att jag blir alldeles trött på mig själv. Minsta ovana ljud från honom så kollar jag... Det är ganska tröttsamt faktiskt.
Det där med mager ja. Ni som känner Rom vet ju att han inte hade sådär våldsamt mycket hull att ta av när han blev sjuk. Nu fattas det ungefär tre kilo upp till den nivån och det är både muskler och det lilla fett han hade.
Den här bilden lade jag upp på facebook igår men det får bli en favorit i repris även här. Gissa om det känns bra att han vill leka igen :-)
Själv är jag piggare. Alltid något. Resten av flocken mår också bra. Four upplever för första gången i sitt liv att han inte är i fokus ;-) och han har också gjort ett par tappra (men inte så lyckade) försök att mopsa upp sig mot den där pappan som inte verkar helt vid sina sinnens fulla bruk. Zeke och Rom har spänt lite mot varandra men inte värre än de gjort vid andra tillfällen då de varit ifrån varandra längre perioder. Nu var det ju inte så länge, men Rom luktar säkert väldigt annorlunda.
Idag var Ulla-Karen här och tränade och efteråt tog jag en sväng med Four. Svårt att fokusera, dålig timing och dessutom inte så smart att köra honom direkt efter Ulla-Karens hund. En av småbaggarna surar ihop och testar hundar när man kört en stund, och nu fick Four träna mer på att hantera honom än det jag hade tänkt från början. Tur att man är så flexibel :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar