Jag tog en rövare och bokade återbesök lite tidigare än den vecka Strömsholm rekommenderade eftersom jag var angelägen dels om att få en hint om hur medicineringen fungerade och framförallt, om hjärtat skulle visa sig ha återhämtat sig skulle jag vilja veta det så fort som möjligt.
Så idag äntrade vi Falu djursjukhus för kontroll.
Veterinär Dragos tog sig an oss och Rom började med att morra åt honom. Här anstränger jag mig för att skapa en etablerad kontakt med veterinär och så börjar Rom med att spoliera alltihop. Nåja, Dragos var inte så lättskrämd, satt kvar på huk och pratade med oss och när han inte fattade vinken "låt bli mig!" så övergick Rom till plan B. Fjäsk och inställsamt slickande. Dragos var inte helt övertygad om att Rom skulle låta sig undersökas hur som helst men det behövde han inte oroa sig för. Han genomled undersökningen utan att knorra det minsta.
Undersökningen ja. Natriumvärdena var fortfarande lite låga och kaliumvärdena fortfarande lite höga. Ingen nedtrappning av kortisonet ännu alltså :-( det betyder fler nätter med störd nattsömn
När han lyssnade på puls och hjärta lät allt bra, pulsen var ca 80 och det fanns en kort sekvens där slag och puls inte stämde riktigt överens men sedan försvann det. Cirkulatoriskt stabil, blev omdömet. Men nu fanns det ett blåsljud. Jamenvisst, var det inte bara det som fattades?! istället för friskförklaring av hjärtat dök det upp ett bekymmer till. Eller så blir det inget bekymmer, det finns tydligen inget som säger att det är där för att stanna men om det kvarstår behöver hjärtat ultraljudas.
Sedan var det dags för EKG. Jag lade ner Rom på britsen och han låg stilla men inte avslappnad. Sköterskan tyckte att jag stod lite illa och hissade upp britsen - och Rom blev jätterädd eftersom det var ett märkligt ljud. Sedan kan jag ju säga att pulsen inte gick ner ordentligt så länge han fick ligga på den britsen... och på Strömsholm sade de att när pulsen går upp försvinner arytmin så idag såg EKG:t bra ut. Men det sade ju inte så mycket...
Det där med att han blev rädd reagerade jag på redan i väntrummet. Han överreagerade på andra hundar och såg ut som han trodde att de skulle äta honom. Visst kan han spänna mot andra raser, men han brukar ju faktiskt vara ganska cool. Det här med förhöjd stress hänger förstås ihop med kortisonet. Ännu en anledning till att jag skulle vilja trappa ner på det. Tålamod och sjuka hundar går verkligen inte ihop i mitt huvud...
Nu skulle provsvaren även skickas som remissvar till Strömsholm så har de andra åsikter om medicineringen så får de höra av sig. Sedan skulle Dragos stämma av internt och återkomma till mig om tid för nästa återbesök.
Under tiden tänker jag försöka kolla pulsen på Rom i lugn/vila någon gång då och då. Jag har undvikit det eftersom jag mest blir orolig om jag tycker att det slår ojämnt. Dessutom behöver jag ha koll på vågen. Idag vägde han in på 16,7 kg (!) trots att han äter med god aptit och vilar. Tänk att han tappat fyra kilo... och det mesta är muskler... Ikväll ökade jag på maten igen och han är nu uppe i Skottlandsportioner.
Korta promenader skulle vara ok nu och annan stimulans så att han inte blir alldeles knäpp (veterinären tyckte att han var knäpp så det räckte). Ikväll har vi övat tramsiga konster...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar