I morse var det här synen som mötte mig när jag tittade ut... - Hur i hela friden hade den där kommit ut nu då?
Zeke blev glad förstås, han gillar den här nya ordningen att alla jobb tillfaller honom. När vi kom ut tätnade mystiken, det här var ju baggen Rutger? jag har börjat ta in baggarna på kvällarna (i pannlampans sken) och igår räknade jag in åtta stycken... Mmmm, just det, de borde kanske vara nio när jag tänkte efter. Rutger hade vi alltså tappat i den röra som den här baggflocken skapar varje gång de ska flyttas. De är totalsnurriga och flyr hals över huvud - åt alla håll samtidigt...
Nu hade tydligen Rutger valt en egen inriktning och därmed tillbringat natten ute. Så kan det gå. Så bra att han var utanför staketet till tackorna...
Vi försökte fånga Rutger men det var hopplöst så jag såg till att få in honom på gårdsplanen och tog ut de andra så skulle de väl hitta varandra. Det gjorde de. I fullt sken. Bredsladd i trädgården och sedan rakt igenom trådarna till träningstackorna - som inte ska betäckas. En fastnade i trådarna med hornet så jag fick rusa iväg och slå av strömmen. När jag kom tillbaka var både tackor och baggar försvunna nästan längst bort i hagen, skickade Zeke att hämta dem och in med allihop i stallet, sortera ut baggarna innan det hände någon olycka och räknade dem. Åtta? De skulle ju vara nio?
Ut igen då. Jodå, i skogsdungen stod en ensam bagge och tryckte. Det är ju det jag säger att de är helt knäppa, han borde väl följt med resten av flocken... Fångade in honom och ställde honom i träningshagen, det vill säga dit baggarna skulle gått från början. Tillbaka till stallet och hämta resten av baggarna - som flydde som galna igen. Ett tag hade jag en bagge i hagen, en på fel sida staket på skogssidan och resten i sken mot byn. Zeke fick sträcka på benen ordentligt för att komma ikapp och förbi dem, sedan kom de lika fort tillbaka... In med dem och sedan var det bara han i skogen kvar.
Här någonstans var Zeke helt gratis. Hade Ullakaren kommit lite tidigare till träningen hade jag kastat in honom i hennes bil ;-)
Till slut var även skogsrymmaren på plats och vi kunde ta ut ungtackorna och trassla ut fjädrarna som de lyckas tvinna ihop. Precis när jag letat på alla lösa delar kom Ullakaren och skulle träna. Då hade jag fått upp värmen kan jag säga :-)
Ja jisses, vilken morgon... Ullakaren hade det inte lätt i början av det passet, man kan säga att baggarna var på tå - de var ju också ordentligt uppvärmda. Men de är verkligen helt knäppa. Om de inte lugnar sig snart och fattar att de ska ut - eller in - och ingen annanstans kommer de att få vara kvar inne. Det här är inte bra för mina nerver.
Snälla Rom - bli frisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar