halleluja-moment

Idag har Zeke haft ett riktigt skitigt och riktigt tufft jobb. Han gjorde det så bra att jag snudd på blev religiös på kuppen. Ni som har vallhund och haft sådana "moments" förstår, för er övriga är det svårt att beskriva. Men man blir väldigt, väldigt ödmjuk inför de här hundarna när kapaciteten blir så uppenbar.

Djupströbädden hos tjurarna har fungerat fint i vinter men nu hade den tinat upp. Det var smetigt och skitigt och det hjälpte inte hur vi halmade, efter några timmar var halmen nertrampad i bädden och ytan var kladdig igen. Vår lösdrift är inte byggd för att man ska få för sig att mocka ut hela bädden med sex stycken, snart slaktfärdiga, tjurar kvar i boxen. Förra året var vi tvungna att göra en insats och nu insåg vi att det skulle bli samma visa i år. Innan Zekes tid kan jag erkänna att det över huvud taget inte fanns på världskartan hur det skulle gå till...

Här skulle man kunna ha en före- och efter-bild men jag lägger inte gärna ut bilder av djur som har det skitigt, så ni får nöja er med en efter-bild. Hela bädden mockades ut med lastmaskin medan jag 0ch Zeke höll tjurarna på skrapgången. När man står där med tjurar på ena sidan och en backande lastmaskin en halvmeter bakom sig lovar jag att man är glad att hunden håller sig lugn. Man vill inte att det ska komma någon klöv farande i onödan då... jag blev så fascinerad av hur Zeke hanterade situationen. Han lät tjurarna röra sig helt fritt inom det "trygga" området och han brydde sig inte om hur de bytte plats och om de knuffades. Om det blev stökigt gick han ut och visade sig för den tjur som stod längst ut på kanten, så när knuffarna hade nått den tjuren visste den redan var hunden var, och backade snällt undan åt "rätt" håll. Så länge det var lugnt satt eller låg Zeke helt avspänd och höll uppsikt och tjurarna var helt coola. De stod till och med och åt hö, trots att situationen var helt ny för dem - de har aldrig varit med om det här förut. Det var helt och hållet Zekes förtjänst att de var så lugna. jag är så stolt över hur den hunden fungerar när det handlar om riktigt jobb!

Majsan och Rex var förstås med. Majsan var grindvakt och farbror Rex, som nyss fyllt 12 år, var med och passade lite i bakgrunden. Sedan sov han i bilen under tiden som vi åt Majsans goda semlor :-)