Bud som gett mig så många gråa hår, stor förtvivlan, men också så otroligt många hjärtliga skratt och underbara upplevelser. Bud som bidragit till att jag träffat så många nya vänner för livet och som lett mig ut i vida världen.
Idag fyller han tolv. Vem trodde det när det visade sig att hans tåleder var förstörda av artros när han var drygt fyra år? Egentligen är han inte så mycket sämre i tårna och tassarna idag än han var för fem år sedan - han får något enstaka skov när han får en kur Rimadyl, men för det mesta klarar han sig med kosttillskott och lagom med motion (för lite, enligt honom själv). Visst, han tränas inte och motionerar lagom (sparsamt) men han är pigg och glad och de gånger han får vara vaktmästare till någon unghund - då är lyckan gjord.
Vi hoppas förstås att han får fortsätta att vara så här pigg. En riktigt personlig hund med ett stort hjärta.
Fina...
Hela flocken väntar på godis
eller väntar förresten?...
Två som försöker hypnotisera godisen på golvet så att den ska komma till dem, två som tittar på mig och väntar på ett Varsågod. Och så en som helt enkelt tänker gå och ta den :-)
1 kommentar:
Stort Grattis till Bud. Tror det är ngn som umgåtts för mycket med Scott thé drever.
Skicka en kommentar