Inget kafferep

idag har jag och Heléne tränat och såhär i efterhand inser jag vad det är som gör vår gemensamma träning så otroligt värdefull - i alla fall för mig. Det är liksom inget kafferep!
Idag var det träning hos mig och Heléne har för all del en ryggsäck med inbyggd stol (som hon inte suttit på en minut idag),  jag har inte ens ens stol med ut. Vi börjar med första hunden, Jovi - vad ska hon träna på? vad är viktigt? jag och Rom ställer ut får och första hämtet står fåren långt ifrån still eftersom jag är mer fokuserad på hur Jovi går ut än på vad fåren och Rom gör. Vi analyserar, flyttar om djuren, drar gemensamma erfarenheter och provar igen. Och så där håller vi på.
Jovi klar, fåren pustar ut. Kaffe på stående fot. Fours tur, vad ska han göra, vad är viktigt? Heléne bevakar varenda steg vi tar med kameran och kommer med en och annan input. Pratar ihop oss lite när han är klar, dricker en halv kopp kaffe. Gemmas tur, vad ska hon träna på? jag tar över kameran och dokumenterar och lägger mig i. Öj, lite öppnare där... Åh, det där var fint!... ser du svansen?...
Paus igen. Fåren pustar och vi dricker kaffe... Jovi igen, jag filmar lite med mobilen så att Heléne kan se det jag ser, utvärderar. Ler när vi får till det, låter fåren pusta, dricker kaffe...
Så där håller det på. Jag dricker nästan lika mycket kaffe som på vilken träning som helst, men skillnaden är att jag gör det när fåren vilar. Det är inte en minuts träning som jag inte är delaktig i eller studerar nogrannt. Förutom min egen träning som idag inskränker sig till Four eftersom Rom är mest funktionär än så länge, så känns det som jag tränat två hundar till.

Fasen vad det utvecklar mig! och vad roligt det är!