två timmar senare

Här duggar inläggen tätt ibland ;-)
Jag gick ut och tränade Bud. Han var het och "på" men skärpte till sig och gick riktigt bra på slutet. Tänk om han alltid vore så lättkörd... Vilken härlig hund han är att träna när han är på det humöret. Sedan bytte jag hund till Zeke. In med Bud i hundgården och så skulle jag släppa in Scott i groventrén så att Bud fick vara ifred. Vad händer? Hundskrället drar som en avlöning raka vägen till skogs med en mycket arg matte skrikande efter sig... Tur att vi bor avlägset och att ingen kommit på idén att montera upp en webbkamera... Efter ungefär hundra meter tvärvände hundskrället och kom tillbaka i samma hastighet och rusade förbi mig. När jag vrålade något som lätt kunde uppfattas som en svordom tvärstannade han en meter framför mina fötter och lade sig ner, viftande inställsamt med svansen!!! Va?! Då lyckades jag faktiskt berömma honom (trots adrenalinhalten) och sedan gick han fot hem och fick både torkad lever och ett grisöra när han kom in. *ganska nöjd och mycket överraskad*
Så ut med Zeke och började träna honom. Då såg jag att en bil stannade nere på vägen vid vår havreåker. Jag drog genast slutsatsen att det var "Flyghavrekärringen". För er som inte känner till flyghavre och bekämpningsprogrammet så kan jag meddela att länsstyrelsen har en person som jobbar intensivt och mycket engagerat i nämnda bekämpning. Hon åker omkring och spanar på åkrarna och när hon ser något flyghavrestrå så sätter hon en röd plastbandsrosett i det så att ägaren till åkern och strået ska ta sitt samhällsansvar och plocka sin flyghavre... Nu såg jag ingen kärring med plastband som klev ur bilen så jag tittade mig omkring och upptäcker att familjen Älg står och inspekterar min träning; ko med två kalvar och en stor tjur. Det var dem personerna i bilen tittade på. Ska man anse att man är lite nojig när man inbillar sig saker på det där sättet?
Zeke fick fråndriva en hel del idag. All vår attitydträning har gjort att han tappat lite av sitt driv men jag gissar att det är lätt att få tillbaka det. Det såg så ut av dagens träning att döma i alla fall. Jag hjälper honom lite med höger och vänster när det är svårt men jag tycker att det blir allt bättre även utan hjälp. Idag var jag mer noggrann med att han ska ligga kvar på Liggkommandot och sådana basala saker. Lätt att fuska med dem när man börjar känna sig säker på hunden, sedan tänder de till lite mer och vips så är det si och så med kontrollen...

Förutom Scotts kalas med torkad lever och grisöra har jag just firat hans "inkallning" med en Viru Valge. Någon som vet vad det är?