Tam, 10

Världens bästa Tam Persson fyller 10 år idag! Födelsedagen kommer att firas i glada vänners lag (flocken) och ett gäng grisöron :-)

Tänk att han blivit så gammal... Eller rättare sagt; tänk att han levt så många år! Att kalla honom gammal är inte riktigt rättvist - han är otroligt fräsch i kroppen och har aldrig varit bättre som vallhund. Snabbare? jajamen ;-) , med mer motor och arbetsvilja? absolut, men han har aldrig haft sådant självförtroende mot djur som han har nu. Hans tråkiga start på livet har satt djupa spår - en del av ränderna går aldrig ur hur vi än tvättar, men jämfört med för sex år sedan när han flyttade hit är den här tioåringen ett praktexemplar. Efter något år musklade han på sin spinkiga kropp och han tål väldigt mycket mer ljud och oro innan han "går igång" idag. Kort sagt vill jag bara ha sagt att han lever ett bra liv nu, gubben.

Han har fått stå ut med mycket även de senaste sex åren... I all välmening har hans matte försökt sig på diverse märkliga metoder för att få honom att samarbeta ;-) det gick sådär... Han, som var menad att få leva som ensamhund, är numera flockens överhuvud i hundgården och när matte inte är med. Han gjorde matte så såld på vallning att hon köpte en till border collie - Bud. Honom satte Tam på plats och sedan var det lugnt (förutom ett blodigt slagsmål i hundgården som vi försöker förtränga...) Sedan kom Ejje... salig Ejje som inte ens blev två år. Honom var det aldrig några problem att införliva i flocken. Nästa drever var det lite värre med ;-) Scott Drever fick däng av Tam första dagen han spatserade in i vårt kök och vi förstod snart varför... Scott Drever Kaxpropp kan vara ett rättvist namn på honom... och sedan kom nästa border collie, Zeke Lillehund eller Zeke mespropp. Det är nog en unghund i Tams tycke; har aldrig ens försökt något med Tam utan slänger sig hejdlöst på rygg så fort Tam visar så mycket som en framtand.

Tams nya trygga tillvaro raserades förstås vid branden. Veckan efter var han faktiskt riktigt illa däran psykiskt, men han klarade det också. Jag (som så många andra som har sin första border collie) undrar ständigt vad det hade kunnat bli av honom... och tänk om jag hade vetat det jag vet idag när han kom... Vilka framgångar det hade blivit!!! *skratt*

Men nu är det inte så. Vi fick aldrig några framgångar på tävlingsbanorna, men han har ett bra liv och han stortrivs när vi mockar åt tjurarna och han håller bort dem - då är det på riktigt... Det skulle aldrig falla mig in att gå in till dem utan att ha Tam vid min sida! Jag tror att jag ska viska i hans öra ikväll när han äter sitt grisöra: "till sommaren ska du få valla in småkalvarna". Bättre present tror jag inte att han kan få :-)