kittlas i näsan

gör det när man läser om noskvalster ;-)

Scotts annars så utmärkta nosarbete sviktar och en och annan nysning undslipper framförallt honom. Vore det inte för att vi har en jakthund i familjen skulle jag inte behandla resten av ligan, de verkar inte ha några symptom, men nu är det dags igen i och med att jaktsäsongen dragit igång. Tre sprutor med Ivomec får det bli. Ja, jag vet att collieraser kan reagera (dö) av Ivormec och för många år sedan var bästa veterinär Sören lite skeptisk till att behandla bordercollie också, men sedan dess verkar mycket ha hänt och jag litar på honom. Det var ett par år sedan de fick senaste kuren.
Igår fick de första sprutan och idag kliar det i Scotts näsa. Bra, då dör de äckliga krypen!

Det har varit en körig vecka med jubileumsmiddag, uppvaktning av femtioåring och tyvärr begravning. Dessutom har jag fått ytterligare ett dödsbud i veckan. Det var inte helt oväntat men kom ändå plötsligt.

Nu hoppas jag att det blir lugnt och att vintern som tittat förbi väljer att stanna. Det skulle vara skönt om det kunde vara fortsatt fruset och lite vitt istället för den leriga sörja som vi vant oss med hittills den här "vintern".

Zeke har inte visat någon mer hälta och Rom är bra i magen så nu finns det hopp. Bara de där krypen i näsan dör så...