80

Idag skulle min far fyllt 80 år. Då han inte ens fick uppleva sin sjuttioårsdag och min egen tillvaro förändrats radikalt under den här tiden känns det som en evighet sedan han lämnade oss. Ändå händer det ofta att jag tänker att jag skulle ha velat diskutera någon särskild fråga med honom, eller att jag funderar på vad han skulle tyckt och tänkt...
Jag trodde att jag hade en bild av honom från lokalprovet med Vici - deras första vallhund, men den bilden verkar inte finnas i digital form, så det får bli ett bildlöst inlägg.

Naturligtvis skulle jag ha velat att han fick bli gammal tillsammans med mamma och att han skulle fått njuta av pensionärstillvaron, men nu blev det inte så. Undrar just hur mitt eget liv skulle påverkats om han fått vara kvar i livet. Jag tror knappast att alla mina och Majsans knasiga resor till vallhundstävlingar och udda upptåg skulle blivit av, och vem vet... kanske hade jag aldrig blivit någon vallhundsnörd och träffat alla de här underbara människorna som är mina bästa vänner nu. Vad lite man vet vilka konstiga vägar ödet tar.

Jag önskar att han fått vara med längre och jag vet att han skulle glatts med mig i medgång och säkert både skällt och peppat i motgång. Säkert skulle vi ha gnabbats en del också. Men livet går vidare. Det känns bara lite skönt att få vara nostalgisk en sådan här dag.