sirap i hjärnan och syra i benen

idag hade coachen förberett både bana på ny mark och en klurig bana i stora hagen där vi skulle träna på att styra på längre håll och jag hade med mig en tanke att inte detaljpeta för mycket i de långa drivningarna. Det blev inte riktigt så... Eller jo, man kan förstås inte säga att jag detaljpetade så mycket. Det var nämligen inte aktuellt med några detaljer eller något finlir alls...
Nog för att jag såg att det var en Rom-fälla i hämtet, men nog trodde jag att vi skulle klara den bättre än vad vi gjorde. Banan skulle köras med föraren stående på husets altan och det var bra, för därifrån hade jag bra sikt. Men det hjälpte liksom inte. Det där hämtet krympte och vi provade oss fram med ganska många varianter innan det blev bättre. Ok, där har vi lite att jobba med i sommar - men det dröjer nog innan jag är tillbaka på altanen ;-)
Resten av banan hade också sina brister. Några av dem direkt relaterade till att hämten inte var bra, några av dem bara för att hunden faktiskt inte gör som jag visslar (idag var det nämligen ingen skillnad alls i långa och korta flanker och vi trillade stenhårt ner i en gammal grop, nämligen att han ger fåren alldeles för mycket utrymme när han väl släpper - vilket för en oinvigd säkert låter väldigt märkligt och det är det också - men när han äntligen tog till en stor flank var den för stor och framförallt för långsam så fåren springer dit de vill...

Vi nötte och testade några andra övningar och Rom blev ordentligt trött. När han och Jovi tränat lade jag honom i bilen och lät honom vila under tiden som Heléne körde Gemma lite. Sedan var det dags för den utvilade Rom att göra en tävlingslik bana på ny mark. Och då kan man säga att han skulle behövt en snabb-knapp på sin batteriladdare för det tog slut snabbt igen. Oj, så trött han var... Benen fulla av mjölksyra och hjärnan som sirap var ingen vidare kombination.

Jovi skötte sig bra. Hon åker med lite på Roms övningar och så får vi anpassa dem lite till det hon behöver träna på. Där är det framförallt hämten som behöver filas till och delningarna är på rätt väg. I sann Jovi-stil ser det ut som om hon har en väldig tur hela tiden :o)

Det var roligt att se Gemma också. Där händer det verkligen saker nu. Mycket coolare och tryggare, även om hon var het och stirrig till en början. Med linan blir det inga konflikter och ingen stress och det svarar hon jättefint på. Intressant också att matten kan anamma "ny" teknik så snabbt ;-)

 När jag summerar dagens övningar noterar jag att vi dängde till med att utmana hans brister all-in. Det retar mig lite att jag inte kunde lösa dem bättre men jag får väl försöka ha lite tålamod och inse att det kommer att ta tid. Framförallt behöver jag vara närmare så att jag verkligen ser vilka delar det är som inte fungerar som det är tänkt och göra något åt dem. Nåja, säsongen har ju knappt börjat. Nya friska tag blir det! Synd att hunden sover så gott, jag skulle vilja gå ut och börja fila lite på ett par saker ;-)