Idag har kalvarna flyttat in i lösdriften (äntligen). När det kommer till sådant dirty work plockar vi fram det mest pålitliga vi har - gamle Tam ;-) Visserligen lyssnar han sämre än någonsin men om jag står på rätt ställe (dit djuren ska) så kommer han med dem - han lyssnar som sagt inte ett skvatt men han vet bestämt vad som ska göras och så gör han det. Det blir rätt för det mesta :o)
Bud kommer aldrig att bli någon nötvallare och med tanke på hans tassar finns det ingen anledning att ens försöka så allt vårt hopp stavas Zeke... Undrar om det skett något tronskifte nästa höst när kalvarna ska in - är det Zeke som är självskriven då? Jag har en känsla av att det kommer att bli så och att jag kommer att ha en hund som verkligen flyttar djur och som lyssnar; det ska i så fall bli en spännande erfarenhet ;-) Jag funderar på att flytta runt kalvarna en del inne i lösdriften så att även den knäppskalle som attackerade Tam idag får veta vad som gäller (innan han hunnit bli så mycket större). Vi hade två kalvar/ungtjurar på rymmen - på väg ner mot byn - en stund men självklart ordnade vi upp det, jag och kompanjonen.
Tam sover gott efter det jobbet. Hans kondition är inte världen bästa längre men jag tror ändå att han mest är trött psykiskt.
Jag och Bud flyttade baggarna i morse (det finns de på mitt jobb som tycker att det är märkligt att jag vallat får/flyttat djur på morgonen innan jag kommer till jobbet...) och Bud skötte det helt exemplariskt. Klart på tre minuter ;-)
2 kommentarer:
He he Ewa tror du verkligen det är det enda dina jobbekompisar undrar över, att du flyttar djur på morgonen......kanske att du flyttar djur överhuvudtaget och tycker det är kul ;-) å sen flyttar tebaks dem igen, och tycker det är precis lika kul, bara man får flytta dem *S
Ett tag i livet höll jag och en kompis (heter faktiskt Ewa *L) mkt på med lapptäcke och var på utställningar och workshops så det stod härliga till. Nån bekant frågade kompisens man vad det var vi pysslade med jämt....."jo, ni förstår, först far de runt som galningar och letar och handlar väldigt speciella tyger, sen klipper de itu dem i små, små bitar och sen då syr de ihop dem igen". Börjar fundera på om de inte alltid e sånt vi håller på med....
Kram från ett regnigt Skåne,
Kitty
Hmmm du har nog rätt om att livet är ett lapptäcke. Man kan ha fina bitar och mindre fina bitar, men hur man än vänder och vrider på det så hänger de ihop (förhoppningsvis *L). Då har du säkert nån intelligent teori om varför jag alltid sålt allt jag gjort..... äger inget lapptäcke... inte ens den minsta grytlapp av lappteknik faktiskt. Min utbildning bestod i två år av textil med väv inriktning, av ca 30 timmars vävning i veckan blev det en hel del dukar, löpare, filtar osv osv, och jag har kvar, jo mkt riktigt, nada ;-) (fast en del gick ju åt i branden....).
Men du vet vad de sjunger---
"du kan ingenting ta med dig dit du går...."
¨men å andra sidan gillar jag Hasse Kvinnaböskes
"får man ta hunden med sig in i himlen" sjävklar får man det ;-)
Kram, Kitty
Skicka en kommentar