400!

Nej, det är inte fyrahundra grader ute. Efter två nätter med åska är det riktigt svalt. Däremot är det här inlägg nummer 400 i bloggen :-) Om någon har varit med och stått ut från början borde ni ha medalj ;-)

Vi har alltså haft en åsknatt till, dock mycket lugnare än natten till igår. Tam har väckt mig några gånger och Scott har morrat... Tur att jag gett upp hoppet om att skönhetssömnen skulle hjälpa, det känns som det är bristvara på den fronten. När jag tänker efter ser det så ut också :o)

Ikväll hade jag planerat att åka väg och träna, så jag kollade med dem som bor nära om någon hade tid med mig. Det hade de inte, eller så var jag sent ute med frågan (kom som vanligt inte iväg från jobbet i tid). Då ringde Anders och ville komma och träna så vi körde här hemma istället. Han hade med sig Iza som behövde röra på sig inför Silverstaven, Lovis som behövde få röra på får och lille Måzart som mest behövde få se får. Det gick fint. Vi fick lite bekymmer när Lovis tränade eftersom fåren genomskådade henne och stack undan och Zeke tog fram största tålamodet och väntade ut dem. Då tänkte jag att "det här går ju inte" och så sade jag Fram med arga rösten så att han skulle förstå att det inte var ok att stå där. Ingen reaktion. Fram igen - lite mer arg röst. Ingen reaktion. Fram - märkbart irriterad = Lillehund blev jättelåg och tänkte inte alls flytta några får :-( Grattis, matte! Smart agerat!!! Att man inte kan lära sig *grrr*
Lille Måzart (efter Ville - Zilly) var tänd på får och knallade omkring med bestämd blick och fina rörelser. Det ska bli kul att följa den kullen.

Nu ska jag ta tag i det där projektet med sömnen. Dessvärre håller jag på med en helt ok bok så det blir nog några kapitel verklighetsflykt först...