pigga pensionärer och testande får

Det finns ett gammalt talesätt som säger att så länge gamla hästar ligger ner och vilar är de fräscha och pigga. Det låter väl rimligt eftersom de i sin vilda natur skulle vara ett enkelt byte om de ligger ner och har svårt att resa sig. Såhär ser det i alla fall ut hemma hos oss då och då:
närbild:
de ser inte kloka ut i de där flugskydden, men de är bra... Tinto har somnat:

Idag har vi varit på Forsa Gård och haft vallhundsuppvisning. Peter med Tarzan, Helen med Manne, Marie med Zita och jag och Lillehund. Våra fem träningsfår var med och de var sura över regnet eller något, de var i alla fall jättetråkiga första rundan vi körde. Lillehund blev konfunderad över att de betedde sig sådär konstigt och bestämde sig för att han minsann inte kunde flytta dem (!). Suck! Sista vändorna delade jag bara med honom för att han verkligen skulle tagga igång och då gick han bättre men annars flankade han bara. Naturligtvis märkte han att jag blev irriterad och då går det inte alls...

Här gällde naturligtvis att agera så när vi åkte hem var jag fast besluten att Lillehund skulle vinna över de där jä-a fåren innan vi tog tillbaka dem till hagen. Jag hade ett par olika planer på hur jag skulle gå tillväga men var förstås bekymrad över att vi överhuvudtaget hade hamnat i detta prekära läge; hemmahunden flyttar inte fåren och de där ska vi ha kurs på...

Ut med fåren ur transporten på gårdsplanen... och Zeke såg ut som om han aldrig någonsin hade haft problem med de här fåren. Han knallade iväg med dem hur självsäkert som helst. För att jävlas lite släppte jag iväg dem upp mot vinterhagen och sedan fick han hämta tillbaka dem. Då testade de honom men han kom med dem hur fint som helst... Vad skumt! Samma hund och samma får, men skillnad som natt och dag! Där ser man vad miljöträning kan göra...