första advent

På första advent sätter jag upp ljusstakar och stjärnor - allt annat i pyntväg som byte av gardiner och städning får vänta till närmare jul så är det åtminstone nästan rent under jul. Så idag är det ljus i vårt hus. Jag kom just på att den levande ljusstaken var bortglömd - tror att den ligger i en låda på vinden, får väl hämta den när jag bär upp de andra kartongerna. Det är inte så viktigt med levande ljus i vårt hus...
Dessutom brukar jag bevista julskyltningen, så ock i år. Jag åkte till Säter och det gick snabbt att gå igenom den men jag träffade Britt som säljer ullstrumpor så det var en bra utflykt, då jag nu har två par tunna strumpor att ha i nya Muckbootsen.
Förutom det så har jag svabbat några golv (med en nyopererad hund som läcker lite behövs det moppas lite då och då) och jag har flyttat om fåren så att tackorna som går med baggen går ute i stora hagen och träningsgruppen bor för närvarande i lösdriften.

Men framför allt så har vi tränat.
Jag, Zeke och Rom var de enda i träningsgänget som trotsade adventsfirandet och mötte upp hemma hos Heléne. Men vi som var där hade bra träning.
Lexa har fortfarande en del omogna saker för sig när det blir svårt men hon går riktigt fint nu. Visst behöver stoppen putsas till och visst skulle hon kunna ha ett bättre eget tempo, men det är riktigt roligt att se att utgångarna är trygga och fina nu och med rätt "tänk". Det där tänket är oerhört vikitgt när man tränar vallhundar och Zeke hade fel tänk idag.
Han var hela tiden på väg in mot djur och han fuskade med flankerna - de var för tighta, han släppte inte djuren, han stannade kort eller lite här och där och... ja, de var helt enkelt inte bra :o)
Det finns en övning som kallas cirkeln där det är oerhört effektivt att putsa till just flankerna. Problemet är att både jag och Zeke hatar den... Zeke blir låg och tveksam och springer låååångsamt för att inte göra fel och jag blir förbann-d för att han är så långsam. Jag vet att det är orättvist mot honom men jag är helt allergisk mot att han är så där seg. Naturligtvis känner han det och... blir ännu segare. Förstås! Nåja. Idag kom jag på att om jag lade in någon delning ibland (där jag också ska ställa krav på att han flankar rätt) så fylls han omedelbart på med ny energi och sedan kan vi traggla lite till. Då blev det i alla fall uthärdligt ;-)
Rom var ut och gick lite med hela Helénes grupp. Om man läst hennes blogg på www.elgemyr.se vet man att hon har en surtacka som sätter sig upp mot hundar men surtackan var riktigt hygglig idag så vi gjorde ett försök. Rom var vid och lite osäker först men han kom upp sig bra. Han börjar tända lite till nu, så instinkterna tar över när det blir svårt. Det enda som hände var att han tog sig snabbaste vägen genom (ja, just det - rakt igenom) flocken för att stoppa dem men sedan är han helt cool igen och jobbade på som om inget hänt. Den inställningen gillar jag :-) Han är helt bekväm i att gå med djur nu oavsett min position och han är tydlig mot fåren hur han vill att de ska bete sig och då gör de i allmänhet det.
Efteråt bjöd Heléne på glögg och vi diskuterade träning och träning...