uppdaterat; dagen O som i operation

Förra inlägget kom från den nyinköpte mobilen. Bara så att ni vet ;-)

Först vill jag tacka den högre makt som hjälpte min syster att kliva ur sin totaldemolerade bil oskadd efter att ha haft närkontakt med några stora tallar! Där var katastrofen bara centimetrar bort...

Dagen började riktigt illa. Om jag inte var nervös för Buds operation innan så var jag livrädd efter den starten på dagen. Handbromsen hade frusit fast på bilen. Med tanke på hur länge det luktade bränt var förmodligen handbromsen otroligt väl fungerande. Spolarvätskan tog slut i bilen strax efter att handbromsen släppt taget och fälgen kallnat igen.
Nya mobilen och gamla blåtandheadsetet hade inte bekantat sig med varandra tidigare så jag försökte para ihop dem i morse. Det gick inte. De får ingen kontakt! Helt obegripligt, det är ju till och med samma märke och headsetet har fungerat ypperligt med gamla telefonen. Blåtanden på nya telefonen fungerar utan problem när jag skickar till och från datorn... Hjälp!

Sedan har det mesta faktiskt gått bättre, men de där trettio minutrarna i morse var inte kul. Bud tyckte inte heller att det var så kul att bli lämnad men han fick göra veterinär Sören sällskap i receptionen när jag åkte och jag förmodar att de hade en och annan kramstund.

På eftermiddagen var det avhämtning. Såret är inte särskilt stort och ser fint ut. Diverse medikamenter skrevs ut och ordinerades och mattens plånbok tömdes på pengar. Kirurgen som opererat hade kommenterat att Bud var mager (inte så konstigt så tom som hans mage måste varit efter de pytteportiner han levt på senaste dagarna) och att pälsen var ful. Dessutom hade han konstaterat att Bud borde kastreras eftersom prostatan fortfarande är stor och nu borde p-sprutan hjälpt. Det är dock ett för stort ingrepp att göra samtidigt som dagens så när vi ska ta stygnen ska vi kolla hur han återhämtat sig (Bud alltså, inte kirurgen) och sätta upp en tid för nästa operation... Jag har berättat det för Bud men gick inte in på några detaljer :o)

Nu har han äntligen fått mat igen, tillsammans med antibiotika, smärtstillande och paraffinolja. Den vanliga glukosaminkapsen slank också ner... I morgon får han vara med Husse på jobbet och ligga i rastkojan och gotta sig. Lite lyxliv kan han väl få?!

Jag testade "badringen" - den uppblåsbara krage som skulle ersätta tratten. Den var dyr och helt värdelös! Möjligen köpte jag för liten storlek, jag testade den på Scott och då såg den ut att fungera bättre. Den kanske möjligen fungerar nästa operation för Bud när såret blir mer under magen - då kanske kragen hindrar honom men till svansen når han :-( Synd för Bud är verkligen usel på att ha tratt. Han blir väldigt väldigt låg av den... Nu kommer han att behöva den nästan två veckor :-(