Höll på att glömma! Den ärofyllda Veckans Bästa-titeln går förra veckan till... Tam. Han finns alltid där när han behövs, och i ärlighetens namn ganska ofta när han inte behövs också,-) Bud har inte varit helt fräsch senaste dagarna så vi har haft några dispyter om hur man behandlar får, men när jag tar med Tam så fungerar det bara och helt utan bråk med fåren (jag får förstås bråka/peppa Tam men det är ju bara så).
Zeke har varit med i stallet några dagar och klarar också de dagliga sysslorna - hålla bort baggarna när jag fodrar, hålla bort tackorna från höhäcken så jag inte kommer i kläm, hålla koll på småtackorna när jag ger dem hö i huset etc. Plötsligt kan han Ligg och Stanna och han går rakt mot fåren när jag säger Fram. Var kom det ifrån?! Jag får vara försiktig med hur jag ger kommandon, ett hårt Ligg kan lika gärna göra att han lägger sig vänd mot mig och undrar vad han gjort för fel. Jag är inte så van med den känsligheten, om man säger så ;-)
Jag har förhandlat med husse om att han ska ploga en plan till mig i fårhagen, 25 x 25 eller 30 x 30 blir lagom ;-) Jag räknar kallt med att snövallarna runt om räcker för att hålla fåren kvar när jag tränar... Annars får jag klämma upp ett provisoriskt staket när jag är där. Just nu är det ingen brådska - minus 15 grader ute och ska tydligen bli så några dagar. Vi eldar i spisen och kaminen... Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar