onsdag, april 09, 2008

Fredrikrapport

Lille lammungen Fredrik (ni vet; han som föddes den där kvällen när jag skulle gå och se Fredrik Swahns föreställning och vars mamma var livrädd för honom) har bott i egen kupé med sin mamma fram till igår. Hans psykotiska mamma har varit uppbunden fram till helgen och sedan fick hon vara lös men i egen box. Hon är så däng att hon kommer fram till mig så att jag kan hålla i henne och då låter hon Fredrik äta. Vi har dragit ner på matningshjälpen och numera får han hjälp (dvs fasthållning av mamsen) tre gånger per dygn. Däremellan får han jobba själv för maten. Idag kom tackan fram till mig och när jag klappade henne lät hon honom äta. Knäpp är bara förnamnet ;-)
Igår flyttade de i alla fall in i "stora" flocken (skratta inte, ni som har tvåhundra djur i er flock!) och det verkar göra dem gott. Psykotiska mamman håller bra reda på den lille och Fredrik gör sitt bästa för att tjuva mat överallt. Det märkliga är att han är väldigt rund och trind så han får uppenbarligen i sig tillräckligt med mat. Kanske är han en sådan där som retar gallfeber på tackan för att han använder henne som napp i tid och otid? Om vi bara får ordning på hans ätande så kan vi kanske slappna av sedan. Det är redan mycket lindrigare eftersom inte Majsan behöver åka hit och passa fåren på dagarna.

Det händer inte så mycket på hemmaplan. Jag jobbar ganska långa dagar och har en hel del dåliga samveten som jag inte får något gjort med här hemma. Nu under april ska vi röja ur vårt gamla hus eftersom vi har hyrt ut det från första maj. Det ska bli spännande att ha en hyresgäst på gården. Mitt dåliga samvete påminner mig om deklarationen och precis som skomakarens barn som går i trasig skor så har ekonomen en hel del bokföring att ta itu med ;-) Nu struntar jag i alla fall i det för idag och tänker göra tidig kväller.

4 kommentarer:

Ewa sa...

Tjoho! Nu äter han själv! :-)

Anonym sa...

Min tacka, 0601, var också livrädd för sitt lamm och jag var tvungen att hålla i henne för att lammet skulle få äta. När sedan två andra likadana (svarta m vita huvuden) kom ut i flocken var hon lika rädd för dem. Allt det gick över på ett par dagar. Ungen lärde sig att äta "bakifrån", då stod tackan stilla. Är de nära släkt möjligen? Den tackan är ovanligt bra mamma, hon är med och skyddar sin unge överallt./Mona

Anonym sa...

Bra att det löste sig.
Tandläkarbesök i dag. Sen får ni inte skratta till min tandlösa dam.
Kanske blir det tyst på visslandet från henne nu. Bara det vore ju bonus, hi,hi/ Heléne
Ps. Lite feber och influensa stoppar väl ingen entusiast Ds.

Anonym sa...

Kolla in Tore Skogman på vår blogg. Obs! Skrattförbud!!! / Heléne