träningsdags

Idag var det dags för en reunion med träningskamraterna. Vår upplogade slinga i hagen fick vara scenen, det går inte att träna allt där men det mesta. Fåren ledsnade förstås på att gå fram och tillbaka i samma spår och de gav snabbt upp alla flyktförsök, men det gick ingen nöd på dem.
Zeke började. Vadå flankera? Vadå lyssna? Vad arg hon låter? Där krävdes ett litet snack... matten lyssnade på publikens råd och styrde upp bättre pass två och då gick han riktigt fint.

En annan som gick riktigt fint var Lexa. Hon har blivit så många klasser bättre sedan i höstas och idag orkade hon stå emot även riktigt svåra lägen där hon skulle ha rusat in för bara några månader sedan. Det fanns några lägen där matte hjälpte henne istället för att kräva att hon skulle tänka själv, men de städade vi snabbt bort ;-) här är det hårda bud...

Ewas lilla Irja börjar bli fullt träningsbar. Hon tramsade lite i början men det blev fantastiskt mycket bättre när vi ställde lite krav. Hon behöver hitta stadgan i drivningarna och hon hittade den idag, hoppas hon tog med den hem och plockar fram den nästa pass också.

Majsans Rex är i andra änden av sin karriär. Jag tror att han är pensionerad som tävlingshund nu men det är fascinerande att se att det fortfarande händer saker. Tänk om han hade varit tio år yngre, hur annorlunda tränad han skulle bli. Han tappar trycket när det ställs krav på honom och han inte får använda sin fart, men han gör verkligen så gott han kan. Rart av en hund som ska fylla tolv att fortfarande ställa upp på sin förare och på träning som han gör.

Rom hamnade i bryderier. De där lätta träningsfåren som han träffat senaste tiden och som han bara kunnat gå och bromsa (det var förstås inte så bara...) hade ledsnat och gick inte många steg av egen fri vilja när det var Rompens tur. Märkligt läge, men väldigt nyttigt. Jag är inte ett ögonblicks orolig för att han inte skulle ha tryck så att det räcker men ibland slår han på för mycket djurkänsla och ger dem lite för stort utrymme att gå i sin egen takt. Där är planen att lära honom driva med tempoväxlingar. Att sakta ner är inga problem men att öka tempot eller trycket mitt i en drivning var väldigt mycket svårare... Terrängbyten i Framåtrörelse går bra nu men att fortsätta flanken ut i snödrivan var en helt annan sak. Budskapet nådde fram och det skulle inte förvåna mig om det sitter nästa gång vi provar.

Oj, så trött min hjärna var efter den dagen. Två intensiva träningsdagar med fyra-, fem timmars intensiv hundträning satte sina spår. Ovant men härligt!

En bra helg firades med fläskfilegryta och en kall Innis, Köpinggänget på teve och nu blir det läggdags. Hussen var också nöjd, jagade rådjur med Scott igår och jagade älg idag. Kom på helt färska vargspår när han gick från passet... Tur att Scott var hemma idag.