till mig

Manager chair... det låter väl något det? ;-)

I morgon kommer Heléne och Ewa och tränar. Äntligen ska jag få träna och surra med dem igen. De kan vara lugna och avslappnade, jag har fått utlopp för mycket frustration över utebliven träning idag. Mackan var här och tränade och jag var i mitt esse fullständigt, stackars människa :-)
Riktigt trevligt hade vi, i alla fall jag. Mackan hade nog fullt upp att försöka sortera och analysera alla mina inlägg. För mycket tryck, för lite tryck, mena vad du säger, det där duger inte, vart är du på väg, stå still, påminn hunden, låt honom gå... Så där höll det på. När Mackan var fullt fokuserad på uppgiften hon hade pladdrade jag på om någon träningstanke så att hon tappade fokus fullständigt. Lite too much, helt enkelt.
Förutom mammas äppelkaka och bullar fick hon i alla fall ett batteri av tankar med sig hem, ser fram emot att läsa hennes blogg framöver ;-)

Heléne har tydligen laddat för morgondagen med att ta fram sin poetiska ådra, se kommenterarna till förra inlägget. Zeke hälsar att ett litet bandage inte alls hindrar honom från att hålla ställningarna här hemma. Han fick träna ett pass han också och han fick ett nytt bandage eftersom det gamla luktade dynga efter en runda hos tjurarna. Med honom känns den plogade banan lite pluttig, men med Rom fungerar den fint. Idag gick Rom rakt fram trots att han fick gå över snövallen - bra, det kunde han inte innan förra veckans fårpromenad. Dessutom fick han lock-backvisslan idag och vips, han vände som om han aldrig gjort annat.

Själv har jag en blåtira, men det är en helt annan historia. Jag kan möjligen behöva Mackans intygande om att jag hade den redan på förmiddagen. Hussen var inte hemma igår, så han ska inte behöva vara misstänkt...