endast för hundnördar ;-)

Här kommer lite mer information från helgens träningsläger och framförallt de hundar som deltog:
Lovis och Ally: Två unga slynglar som blev vallhundar på två dagar. Så härligt att se! Lite press från husse/matte och vips; så blev det en vallhund! Ally har en stark vilja att flytta djur och Lovis är mer nöjd att flyta omkring och ha kontroll. De ser fina ut båda två så det ska bli kul att följa dem.

Iza har mjuka fina rörelser och ser väldigt mjuk och försiktig ut men visade sig vara en ulv i hundkläder… Hon är inte särskilt mjuk... Hon har en egen och bestämd uppfattning om vilket håll som är rätt och väljer då och då att låta bli att gå höger/vänster om hon tycker att det är "fel" håll. Den här helgen har hon varit lös och fin i sina flanker och över huvud taget imponerat.

Zita är dräktig och Marie tog det lugnt med henne. Hon är en annan hundtyp med en annan utstrålning mot djuren men hon har många fina sidor. Stoppet sitter inte klockrent (vilket inte på något sätt är unikt för henne) så hon ställer till det lite för sig själv ibland. Det ser jättefint ut när Marie håller sig lugn och inte låter Zita stressa upp henne.

Nell har mycket eye och fastnar ibland i djuren - inte bokstavligt förstås. Hon springer inte i onödan utan ligger gärna och passar. Hon har ett härligt driv och Britt och hon är verkligen ett team.

Mona och Tassa har gått framåt massor! Visst brister det i kommunikationen ibland men det är sådan himmelsvid skillnad mot när jag såg dem både förra våren och i höstas. Tassa rör sig fint mot djuren men har lite taskig attityd ibland eftersom hon kan få för sig att göra en liten inrusning eller stöka till lite när det egentligen är lugnt och fint och hon borde avvakta. När Mona är noggrann och alert går Tassa jättefint. Hon behöver bara styras upp med en fast hand (jo, hon tål det...)

Helen och Manne har också gjort stora framsteg. Manne vinner såå mycket mark varje språng han tar och han förflyttar sig gärna med språng istället för steg. Ibland glömmer han att använda huvudet och bara "tomspringer" men när han kopplar på hjärnan och Helen lyckas hålla nere tempot är han så rackarns läcker. Men han är en prövning... Fort, fort, ska det gå och Helen räddar honom ofta med fantastiskt fin lydnad. Vi tittade på videofilmen från lokalprovet i höstas och jämfört med det har Manne hittat en betydligt lägre växel men han behöver fortfarande växla ner.

Zekes läxa:
* dämpa honom så att han kommer ner i tempo. Enklast via att vissla stopp och framåt istället för att säga kommandona och försöka hålla honom på benen så mycket det går.
* matte måste komma ihåg att höja tempot på kommandona - faller sig också mer naturligt med visslor. Han ska klara att bli "körd" i både högt och lågt tempo
* kalla in honom och börja om när han börjar slira i sidled i fråndrivningarna
* ”hia upp” honom i utgångarna genom att starta honom i farten och pyssja på honom så fort han börjar sakta in - avståndet/vidheten är ointressant så länge han håller sin sida och springer. Rörelsen runt djur jobbar vi med i cirkeln.

åh vad det ska bli spännande att se filmen från helgen! Vi filmade alla pass på lördagen och ett pass på söndagen.