snart vår

Det ryktas om (och syns på retsamma inlägg med bilder av grönt gräs och vårblommor i somliga bloggar) att våren nått Mälardalen nu och beräknas hitta till Stora Skedvi med omnejd under veckan som kommer. En aldrig så liten föraning har vi haft idag när solen värmde härligt och snön minskade ordentligt - men det är fortfarande vitt på åkrarna.
Jag, Zeke och Bud åkte till Gunilla och tränade idag. Helt olika hundtyper representerade border collien där... Ann-Jeanette och Raijo var på plats och Raijo går lätt upp i varv och blir lite het, Gunilla och Lindy har motsatt problem; Lindy har fått någon konstig idé att hon inte kan/vill/behöver flytta fåren så hon flummar mest omkring och flankerar om hon får chansen. Lillehund gjorde ett trist första pass men de andra två glänste han. Nu börjar han visa vad han kommer att bli för typ av hund när han blir stor - det är både bra och dåliga sidor som kommer fram ;-)
Den här vintern har Zeke verkligen vuxit. Både fysiskt (jag tycker att han vuxit rejält på både höjden och längden...) och psykiskt. Nu ser man att allt eftersom självförtroendet växer ger han fåren mer och mer utrymme. Det låter lite märkligt men jag tror helt enkelt att han är så säker på sin egen kapacitet att han tycker att han kan vänta ut fåren - han behöver inte göra något förhastat, för han vet att han fixar det. Låter det rimligt? Någon som har någon liknande erfarenhet? Hans tålamod är mycket större än mattes och det är lätt att tro att han inte har något tryck men när jag tittar på hans blick så är det lugn, stadig och cool. Han rör sig bara i slowmotion. Så småningom knallar fåren iväg men jag fattar ju att det där kommer att kosta poäng på tävlingsbanorna - däremot är det en ljuvlig egenskap att ha när vi jobbar hemma. Jag får helt enkelt försöka underhålla den men samtidigt vara tydlig med att han ska gå framåt när jag säger det. Vi tränar dessutom medvetet lite slarvigt nu; jag överöser honom med snabba kommandon i en följd för att vänja honom vid att det kan bli så och han ska tåla även det. Då får vi även flyt i framåtrörelsen eftersom han inte hinner känna av fåren lika väl.
Bud fick inte träna så mycket hos Gunilla så jag tänkte ta ut honom en vända här hemma men tackorna med smålamm vägrade att följa med resten in idag och Bud fick lösa den situationen. Bättre hjärngympa kunde han inte få!
Hos Gunilla fick jag testa att valla med både Lindy och Raijo eftersom deras mattar ville se hur de gick med mig och det var kul - det såg inte så tokigt ut, tyckte jag.

Inga nya lamm att rapportera om men det är bara en tidsfråga - precis som våren :-)