Igår kväll kom Gustav Vasas tilltänkta nya ägare och skulle ta hem honom på prov. Kattskrället kom inte hem på hela kvällen och jag har fortfarande inte sett honom. Om han kommer till rätta ska jag leverera honom i eftermiddag.
När vi letade efter honom hörde vi att det pep ynkligt någonstans i mörkret. En fågel? Något annat djur? en skadad katt? den svarar ju när jag ropar?
Idag hittade jag orsaket till pipandet. Bredvid huset satt en liten gul, svanslös kattunge. Marit fick ungar ute för ett tag sedan och vi visste ungefär var men hade ingn möjlighet att ta oss dit. Den här är nog den, vi lär snart bli varse om den har syskon. Nåja, där satt den lilla katten och pep. Hur ska jag få tag på den tro, en katt som aldrig sett människor?
Svaret; locka på den! Jag pratade med den och den kom springande och kurrade som en tok :-) Nu är den inne och acklimatiserar sig.
Vad säger du Yvonne, är den din? jag är i alla fall kär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar