Rasbo... Sol och mörka moln

Helgen tillbringades i Rasbo utanför Uppsala. En jättefin tävlingsplats med svåra förutsättningar. Fåren reagerade väldigt på hundarna och det var mycket drag. På söndagen var det lite lugnare men det var många tappade flockar då också. Det var jag, Heléne, Zeke och Lexa som var ute på en liten helgutflykt.
Fåren var väldigt rörliga men ställde även gärna upp sig och utmanade hundarna. Det faktum att de stannade gjorde mig något mer hoppfull. Visserligen hade Zeke tränat på flanker på flyende djur men det kändes väl inte helt stabilt. Får vi stopp på djuren är jag inte särskilt orolig, men djur som springer ingår i vår kursplan för framtida bruk.
På fredagen tittade jag på filmerna från Vallsta och skämdes. Jag körde verkligen bort hunden :-( Visserligen bidrog han till kaoset men det var i ärlighetens namn mycket som hängde på mig. Lovade mig själv att vad som än hände låta Zeke gå upp och stoppa om det krävdes, hur krokigt det än blev. Nu skulle han få känna att han hade lite kontroll.
Lördagens runda var precis så. En jättefin utgång trots att jag var tvungen att skicka honom i draget, men sedan var det springigt och Heléne som skulle filma undrade lätt förvirrad om vi varit på linjen någon gång? Nja, svarade jag -inte mer än de gånger vi passerade den. Möjligen om det var en fyrfilig autoban...
Mitt i kaoset glömde jag bort mig och slängde på några förbjudna ligg-visslor i galna lägen, men i det stora hela höll jag mitt löfte och trots att vi utnyttjade väldigt mycket av åkern så kändes det som Zeke hade koll på djuren. Vi fick till en klockren tratt där många hade problem och delade med viss möda. Våra 66 poäng räckte till åttonde plats så ni förstår att det var svårt.
Heléne och Lexa hade en toppenfin runda på gång men körde fast vid tratten. Fåren stod med rumporna in i tratten och vägrade att gå. Heléne testade de medel hon hade men tiden tog slut. 61 poäng utan tratt och delning - resten var BRA!

På söndagen fick Zeke problem från början. Vi fick en flock med mycket drag tillbaka till djurhanteringen och Zeke orkade inte ta sig förbi draget, han tog vänstervisslan men stannade kort igen och då fick han starta djuren därifrån. Det blev ett upptag i sidled och så fort han fått loss djuren ur draget (det tog förstås en stund...) rätade han upp sig. Då blåste jag en stoppsignal, Zeke lade sig, fåren vädrade framgång och vi fick börja om med ett nytt lååångsamt upptag. Startade djuren, jag blåste stopp, hunden lade sig, fåren tvärstannade. Nytt upptag... Matten väntade med att bromsa och sedan var vi igång. Lite krokigt i början men Zeke var faktiskt helt öppen och cool. Vi fick lite rus på fåren efter att vi hade vänt djuren mot första fråndrivningsgrinden och jag trodde faktiskt att vi skulle träffa den, men fick en missad grind och en vid sväng eftersom fåren hann upp i ett nytt drag. Sedan letade vi oss tillbaka till linjen så gott jag kunde se den, prickade andra grinden och fick till en riktigt tight sväng och ett bra sista ben. Fåren promenerade (!) in i delningsringen, började trava och när jag skickade upp Zeke för att stoppa dem hade jag antydan till lucka, lirkade upp den lite till och tog in hunden. Full pott! Mot tratten och ett par djur rann förbi men vi fick tillbaka dem. Fåren testade lite att utmana hunden men han löste det fint med ett litet utfall som skrämde in en tacka i tratten och sedan gick alla igenom. Vi slutade på 72 poäng (bara 33 på hämtet) och blev nia men det var så härligt att få tillbaka den där härliga magkänslan. Den har jag inte haft med Zeke sedan förra året på någon tävling där han gick grymt fint. Nu kändes det lika bra och kontrollerat trots att förutsättningarna var så mycket svårare. Härlig avslutning på hans säsong!
Något mycket tråkigare var att Lexa blev halt. En öm tå spolierade hennes dag och förmodligen en del dagar framöver. Vi håller förstås alla tummar och klor att hon tillfrisknar snabbt.

Sammanfattning: På solsidan SMpoäng till både Zeke och Lexa på lördagen och till Zeke på söndagen. På solsidan hamnar även veterinärens kommentar när han skulle veterinärbesikta Lexa och säger "de här får tydligen se ut hur som helst?!" Gissa hur roligt jag hade åt den kommentaren :-)
På mörka moln-sidan hamnar förstås Lexas ömma tå. Ogillas!

För övrigt har Hussen kommit hem från älgjakten och blir hemma ända till på lördag när han drar iväg igen. Sedan har Rom tävlingar tre helger i rad (tror jag) så vi får väl umgås en helg i oktober...