Trots att jag inte tränat hundarna alls den här helgen har den gett många aha-upplevelser. Igår skulle jag och Zeke sortera ut träningsfåren eftersom de ska flytta ut i stora hagen igen. Vi sorterade, packade ihop dem (Zeke),tappade ut fel djur (jag), började om... och så där höll det på. Plötsligt såg jag det; Zeke hade samma dumheter för sig som när vi tränade hos Henrik i höstas. Jag har inte lagt märke till det fler gånger men troligen är det något hundskrället gör lite då och då... Efter varje sidledsrörelse "hakade han i" fåren och höll dem - vilket gjorde att de packades ihop och blev stirriga och hela sorteringsmomentet blev stressigt. Jag bad hunden vänligt (nja) men bestämt (!) att sluta med de dumheterna och då bytte han strategi. Från att alltid hålla djur om jag inte säger åt honom att släppa dem så släppte han alla djur om jag inte sade åt honom att stoppa... och stoppade dem bara i bästa fall då eftersom han inte alls var beredd. Pust! där ser man vad lite press kan göra... Det tog en stund innan jag hade parerat det nya arbetssättet, den hunden tränar min kreativitet. Till slut hade vi i alla fall sorterat ut de sju ungstackorna och idag har de flyttat ut.
Då kom nästa aha-upplevelse.
Rom tog ut dem och jag störde mig på att jag hade svårt att få honom att trycka på rätt djur. Fåren ville inte gå, Rom var otydlig och det blev lite rörigt och framochtillbaka-vallning. Hm, tänkte lite och gick ut igen. Den här gången skulle vi fösa bort fåren till deras lilla hus så att de vet var de bor. Tog visslan och.. vips!mycket bättre. Där ser man; "där" sitter på visslan men inte muntligt. Bra, då vet jag det.
Nu; kalas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar