är det när man gråter av att se Mästarnas Mästare på teve?
Hussen tycker det i alla fall ;-)
Apropå Hussen så blev han sjuk häromkvällen. Efter viss dramatik och en natt på sjukhus är vi back to normal men visst får man sig en tankeställare om hur fort livet kan förändras.
Vi har fina dagar nu, idag var det sju grader kallt och det tycker jag egentligen är alldeles lagom. Däremot har vi för mycket snö :-( Kommande träningssöndag kan bli ytterligare en i vår fårbox. Visst var det bra träning där senast men nu börjar jag bli otålig, Zeke skulle behöva ut på andra ytor... Framförallt för att jag ska bli motiverad att hålla efter flankerna. Jag behöver nog se att vi inte kan hålla oss på linjen för att få motivation att fortsätta vara petig. För Rom är inneträningen egentligen perfekt; han behöver lära sig att hantera att det är trångt. Han trivs ju bäst med livet när han själv får avgöra avståndet. Trevlig egenskap men den försvinner förstås inte för att han dessutom lär sig att vara nära :o)
5 kommentarer:
Hussen kan då räkna mig till samma kategori.
Heléne
Nej, jag håller med Hussen, det är höjden av att vara lättrörd./Mona
hm. Kan det ha något med tävlingsmänniskor att göra? Att vi tävlingstokar har så lätt att identifiera oss?
Att vara tävlingsmänniska ligger på en helt annan nivå. Har ingenting med lättrördhet att göra./Mona
det är jag inte alls så säker på ;-)
Skicka en kommentar