är det något fel på mig?

Frågan är väl att betrakta som motiverad efter att ha haft vallhundskurs sex timmar igår och tränat själv idag - i sju timmar...

Ja, Heléne och Ewa J åkte till Ivarshyttan och Ingrid Ericssons fina anläggning. Det är nästan skamligt att vi inte åkt dit tidigare i år. Så nära och så bra!

Här är det Ewa och Tea som ser nöjda ut efter ett av flera pass. Rom inspekterar att de sköter sig...Ewas fina valp Irja. Det ska nog bli vallhund av henne också :-)Jag vet inte varför Ewa ser så allvarlig ut? jag tyckte att det såg bra ut...
Heléne tränade lugna, fina delningar. Det gick för det mesta bra...
... men jag förstår vad Joel menade när han påpekade att Heléne eyear fåren ;-)

Efter en lång dag med träning låg kelpiena på rad och sov i tältet

medan Lexa låg som en primadonna under sitt parasoll och väntade på sin tur...
Nåja, hon var också ganska trött...

Jaha, så vad har familjen Samuelsson ägnat sig åt idag då?

Zeke har tränat... hämt (otippat, eller hur?). Som förväntat tramsade han en del i början så det blev riktigt bra träning. På slutet fick vi till en riktigt bra övning som fungerade bra, tack för det tipset Heléne (och Lennart). Det handlar väldigt mycket om att få honom trygg där borta. Det borde väl inte vara så svårt, det står hämthund skrivet i pannan på honom - både härstamningsmässigt och när man tittar på hur han arbetar. Men någonstans har det blivit en knut på någon ledning och han blir väldigt osäker.

Förutom hämt så har han drivit en del och jag blev glatt överraskad över att han fortfarande tar det lugnt. Lillkyrkasyndromet verkar hålla i sig, han GÅR med djur på ett alldeles nytt och mycket trevligt sätt. Kan det vara borrelia? Vi avslutade med lite sortering för att jag skulle få lite motion - och hunden gillar det.

Rom har faktiskt också hämtat. Det ser ut som att det kommer att lösa sig fint. Han har lite tendenser att stanna lite för kort så jag överdriver och låter honom slå över ibland. Men han tänker rätt och håller ut naturligt, så där är jag inte ett dugg orolig. Annars var planen med honom att han skulle få driva mycket idag. Jag har fått en känsla på hemmaplan att han släppt på trycket och går och glider upp lite på sidorna om jag inte passar honom. Av det syntes absolut ingenting idag när fåren var lite tyngre. Som han går med får, den lille mannen :-)

Dessutom gillar han det. Så till den milda grad att de rena flankeringarna försvinner ibland eftersom han börja tänka inåt. Hm, angenämt! Det är inte precis svårt att rätta upp, bara något som jag plötsligt får se upp lite med. För att riktigt visa sin fina form tog han in dem i fållan. Bara så där ;-) Ett par riktig fina flanker, mjukt framåt och vips! Hm, matte blev glad :-)