Ikväll skiljde vi av bagglammen. In med alla får i fållan och slänga ut de åtta bagglammen utanför. Så långt är det enkelt. Det är när bagglammen (som är ganska förvirrade när de inte har någon tacka med sig som visar dem rätt i livet...) ska gå ifrån fållan och i samlad trupp lämna hagen och deras bräkande mammor som det blir problem. Inte lämnar de fållan frivilligt och sedan vill de inget hellre än att ta sig tillbaka. Utan hund kan man ju möjligen leda dem/dra dem en och en med handkraft eller stoppa dem i en transport om man lyckas fånga dem. Jag fattar inte hur det skulle gå till?
Med hund går det till så här: hunden tar loss dem från fållan och driver dem i lugnt tempo ut ur hagen och förbi hagen på en väg, genom gården och in i lösdriften. Ett par gånger tappar hunden tillbaka en (eftersom han just då har fullt upp att stoppa en annan) bagge till fållan så då upprepas proceduren; ta loss dem från fållan och driva dem i lugnt tempo... och på mindre än tio minuter är det klart :-)
Hunden heter Zeke. Han är en hjälte!
2 kommentarer:
Hur var det där med att äpplet faller inte långt från trädet.Känner igen den beskrivningen på arbetssättet och jag blir lite fuktig i ögonen när jag läser om Zeke
Åh vilken liten hero han är!
Du minns väl att jag kommer i morgon ARLA? Rom viskade ju i örat på Skippo sist vi sågs, dvs lääänge sedan. Kan han visa nu då, vad han menade?
Du skrev i ett tidigare inlägg familjen Samuelsson-Johansson och att det lät fint. Ni planerar alltså bröllop? :) ;)
Skicka en kommentar