Åtvidaberg

Helgen har tillbringats i Björsäter utanför Åtvidaberg. Klockan ringde 04:00 på lördag morgon för avresa och tidigt startnummer. För att få ut riktigt mycket för pengarna hade jag sent startnummer idag så att jag garanterat skulle bli kvar hela helgen :o)
På fredagskvällen fick jag via Facebook reda på att det var ryatackor vi skulle tävla på. Jag vet inte varför jag inte hade ägnat en tanke åt vilken typ av får det skulle vara, men ryor var inte väntat. Nåja, gilla läget och dra lärdom!

Snittpoängen igår var runt 40 och idag var den 32. Med tanke på att maxpoängen är 100 förstår ni kanske att det var ganska svårt. Igår var det 17 av 31 som över huvud taget fick poäng och idag 15 av 30.

Vi då? Igår skickade jag Zeke vänster. Det enda drag som skulle finnas var tillbaka till fållorna vid utställningen, snett bakom till höger från mig sett. Zeke var tight så jag visslade ut honom och på slutet slog han ut ytterligare själv (bra!). Sedan stannade han kort *#¤%&%¤#%¤%%
Så otroligt obegåvat! Fåren drog som en avlöning och försvann ur sikte eftersom fältet var kuperat. Jag visslade vänster och fram och sedan väntade jag, och väntade. När domaren sade till att jag kunde kalla in hunden eftersom han inte heller såg vad som hände skymtade jag får-ryggar bakom kullen men Zeke kom tillbaka utan problem. Så vad hände? Inte vet jag! Tack och lov hade utställar-Jörgen lite koll på oss och han kom och berättade vad som hänt och då kunde jag pusta ut lite. Det visade sig att fåren hunnit långt tillbaka mot hanteringsfållorna innan Zeke fått hejd på dem. Sedan hade han lugnt och metodiskt börjat trycka tillbaka dem. Ett par tackor hade satt ner huvudet för att nosa (!) på honom, då klippte han med tänderna åt dem och hade precis vänt upp dem när jag visslade in honom. Hade bara jag och domaren sett vad som hände hade vi garanterat fått fortsätta. Alltid något. Det där att han själv slog ut i slutet av utgången tyckte jag var ett stort framsteg, men Jörgen sade att det var den manövern som gjorde att fåren stack iväg. Suck!

idag var hämtet längre till vänster från mig sett och jag skickade vänster igen eftersom hunden skulle vara ur synhåll för länge om jag skickade höger. Han går ut tight igen, jag visslar ut honom och ...*^?=)(/&%%¤¤#""#¤%& han stannar kort igen! Fåren iväg ur synhåll men den här gången kom de i alla fall fram åt mitt håll. I sken. med hunden efter utan att få styrning på dem. När Zeke fick stopp på dem var de halvvägs framme mot mig men ca 80 meter för långt till höger och de var mycket nära uttaget, där de visste att de kunde komma ut... Det blev 16 poäng på det hämtet (max 50) och det får ändå ses som bra betalt. På första delen av fråndrivningen hade vi bekymmer och det blev slalom. Fåren letade hela tiden luckor till höger eftersom de inte hade någon lust att vara kvar på banan. Zeke stoppade dem och så fort han flyttades i sidled för att de skulle gå, så tog de sikte på uttaget igen. Efter några tappra försök tryckte Zeke upp dem för långt åt vänster men det visade sig vara ett klokt drag. När vi tog in dem på linjen igen hade de gett upp flyktförsöken och de travade runt banan jättefint och Zeke uppförde sig exemplariskt. Lugn och sansad och hade stenkoll. Delningen blev trasslig. Jag hade svårt att få till lagom press på djuren och vi var nära att få lucka ett par gånger men jag hann inte ta in hunden innan de var ihop igen. Till slut fick vi isär dem och de två som vi inte höll stack som avlöningar mot uttaget. Det var verkligen på vippen att vi tappade dem av banan, men Zeke hann precis upp dem och att han fick tillbaka dem därifrån var imponerande. Det var många rutinerade hundar som blev översprungna av fåren i det läget idag. Fållan krånglade - jag hade svårt att få till ett bra läge men till slut åkte de in och vi hade arbetat ihop 39 poäng (!). Tyvärr kostade trasslet på första fråndrivningen 18 p och vi tappade två i delning och sju i fållan.

Håhåja. Ännu en erfarenhet ;-) Nu är vi i alla fall uppvärmda med ryor, nästa helg åker vi till Söderala och gör ett nytt försök, då VET vi att det är ryor. Idag var jag glad att vi hade fåren kvar på banan och att Zeke plötsligt blivit så lugn. Han hetsar inte alls upp sig längre och han går fint med djur. Men de där jä-a utgångarna måste vi få till. Tips, någon? problembild: varierar. Ibland stannar han kort, ibland stannar han i draget, ibland är han tight och ibland dumvid och i kända miljöer hämtar han fint. Något säger mig att det har med självförtroende att göra...