olika problem - olika lösningar

Dagen har tillbringats i min hage där underlaget tillåter träning, så det gäller att passa på. Det gjorde jag och Heléne idag och sedan kom Caroline och tränade med sin Nellie. Det blev en heldag i hagen,med en hel del klurigheter och funderingar.

Rom och Jovi är väldigt lika i tanken - men har också en del skillnader som främst visar sig i vilka lösningar de själva föredrar. Att sedan inte deras respektive matte är helt nöjd med deras lösning är i alla fall en gemensam erfarenhet ;-)
Rom tränade (igen) på att hålla upp "sin" grupp trots starkt drag. Det är inte så tokigt, ibland försöker han glida för långt upp på sidan för att få stopp på djuren och därmed få dem lugna, men han styr upp fint och håller en skaplig linje själv. Framförallt har han släppt helt på handbromsen :-) Ibland blir vi till och med lite slarviga och han kan bli lite tight, men de som varit med om vår resa vet att det inte är något stort problem med honom. Däremot är det sååå svårt att ur ett läge där han håller draget göra en stor flank åt "fel" håll och i hans värld är fel håll bort från draget. Och när han gör den stora flanken är det väldigt lätt att han fortsätter tänka stort och samlar djuren istället för att fortsätta på "sina". Ni hör att det är ganska pilligt ;-) Med det tar sig!
Jovis grundprincip är samma som Roms - djuren ska vara lugna och trygga. Det är nummer ett. Det är faktiskt ett "i-landsproblem" på många sätt men problemet är att det också ger fördröjning och lite sega rörelser ibland. Det lustiga är att när hon hamnar i samma lägen som det jag beskriver med Rom ovan så väljer hon ofta att själv släppa draget och ge sig ut på den där stora flanken för att sedan komma med utrymme och stoppa "sina" djur... Hon undviker istället att ge sig in trångt i den zon där tackorna vill ihop... Lustigt men hennes taktik fungerar också alldeles ypperligt - förutsatt att inte Heléne ville ha en flank åt andra hållet förstås ;-)
Annars har Jossan tagit sig alldeles väldigt i vinter. Någonstans har Heléne hittat en nyckel som öppnade upp hunden och hon tål nu en hel del både press och krav, utan att för en sekund sura ihop. Motståndet finns kvar i henne, men nu ställer hon upp och gör som hon blir ombedd. Vilket också gör henne träningsbar på ett helt annat sätt. Jag har en förmåga att när det gäller andras hundar agera utifrån det jag ser just nu, så jag måste erkänna att jag totalt glömde bort vilka svårigheter hon hade tidigare - och därmed glömde att poängtera hur mycket bättre det var, så det gör jag nu ;-) Heléne fick påminna mig flera gånger eftersom jag tyckte att hon tränade för enkelt och utmanade hunden för lite, att det också har att göra med vad som är viktigt för dem just nu. Däremot när det gäller mina egna hundar har jag historien och utvecklingen väldigt tydlig i huvudet.
Jag undrar om det inte vore bättre om det var tvärtom. Då skulle jag träna mina egna hundar utifrån "här och nu" och inte lägga värderingar i sådant som var svårt igår - och jag skulle vara mer berömmande och bekräftande mot andra. Asch, vill kamraterna ha beröm får de åka någon annanstans ;-)

Jovi hamnade i ett märkligt läge där både får och vi tvåbenta blev intresserad publik och bara observerade vad nästa drag skulle bli. Tackan fick för sig att hon ville över till kamraterna på andra sidan, men övriga var lugna och tackan kunde inte bestämma sig för om det var en bra idé att försöka passera hunden eller inte. Jovi stod passiv och testade med mycket små medel vad som möjligen kunde få fåret att gå tillbaka till sina kamrater och till slut vände fåret och gick in i gruppen. Men det var många pratbubblor innan läget försvann.

Förutom de här hundarna som i alla lägen vill att djuren är lugna hade vi ju också nya bekantskapen Gemma med idag. Hon vill ha action! i alla fall när hon kommer i lite svåra lägen eller blir trött i huvudet - och då tar hon gärna tag i en svans för att hinna med... Hon ser jättefin och koncentrerad ut, men blir förstås fort trött och då brinner det lite i huvudet. Nu var ju de här fåren lite flyktiga också - så de lockade förstås fram lite action. För säkerhets skull hade hon Bud till hjälp (eller stjälp) och han tyckte förstås att hon behövde massor av hjälp när det blev oreda ;-) och då är det inte bara svansar som fåren ska vara rädd om...
Andra vändan Gemma gick in var mycket kort och bara fokuserad på att hon inte skulle hamna i stressiga lägen och det såg jättefint ut. Hon är inte jättenoga med att ta korrigeringar utan eldar gärna på. Nu får planen vara att hon ska förknippa vallning med lugn och ordning, inte bråk och stressiga lägen som hon inte kan hantera. Hon är ju faktiskt liten fortfarande...

När vi nästan var klara kom Caroline som skulle testa Nellie lite. Tredje gången på får och vi kan väl inte påstå att vi gjorde det för lätt för henne, men hon fick till flera tillfällen när hunden lugnt tog djuren till matte och hade finfin inställning. Naturligtvis blev det för svårt ibland, men de skötte sig bra. Det ska bli roligt att följa dem framöver.