reflektion - osorterad

Efter gårdagens träning med Zeke där känslan var magisk och vi fick så mycket beröm av träningskamraterna att vi tittar förvånat på varandra och undrar "vad var det som hände?" finns det ju anledning till en och annan tankeställare.
Varför blev det plötsligt så bra? Vad skilde den här träningen från de flesta andra? Hur ska vi få in den energin i alla träningar - för att inte tala om tävling men det är på en annan världskarta?
Snabbanalysen är ganska tydlig: De gånger Zeke har gått verkligt bra på träning har vi hamnat i ett flyt där jag öst på honom kommandon och där han slutat tänka efter och "bekymra" sig. När han slappnar av kommer de fina rörelserna och energin nästan gratis - och behöver han korrigeras så tar han det utan att sura ihop. Motsatsen är förstås när han känner press och krav som han inte förstår - då blir han ormig och seg och tveksam - och jag blir frustrerad.
Så hur är han tränad egentligen?! Han förknippar inte precis träning med positiv och avslappnad sinnesstämning :o)
Halledudanemej - det här blir en intressant knut att lösa...

Analysen av Rom är lite mer diffus. Honom skulle jag behöva se på film - det får bli nästa läxa. Kom just på en hemma-övning som jag ska testa när han håller undan tackorna från kraftfodret. Men först ska jag sova. Jag och Hussen har varit på restaurang och ätit Alla Hjärtans Dag-middag, jag var så mätt att jag hade kunnat rulla hem :-)