Dags för kurstillfälle åtta och den här gången var vi hos Gunilla och hennes texeltackor. De skiljer sig ordentligt från åsenfåren, kan jag meddela. Bland annat så känns det tryggt att ha stålhätta på skorna när de kommer bufflande...
Doodles fick lite panikreaktioner när hn kom på nya får. Inget konstigt och inte alls oväntat. Hemma hos mig börjar hon bli trygg och känner att husse har kontroll, här försökte hon omedelbart ta över. Hon fuskade med flankerna och hade dåliga stopp men på slutet såg det mycket bättre ut. Hon behöver nöta starter (både mot djur och att vara fri i flankerna) och hon behöver visa lite bättre djurkänsla.
Lexa blev också lite stökig första rundan men skärpte sig och gick riktigt fint andra vändan. Hon är väldigt långsam i sina sidledsrörelser och jag hävdar att det är av osäkerhet. Därför tycker inte jag att det finns någon anledning att pusha på henne så att hon springer fortare, risken är stor att hon genar in istället. Mottot är "hellre långsam och rätt, än fort och fel". Jag tror att tempot kommer när hon känner sig trygg och vet vad som förväntas av henne. När Heléne slappnar av svarar Lexa direkt med att bli säkrare =snabbare så jag tror att det löser sig alldeles självt. Igår gjorde hon några riktigt fina saker.
Vic var lite ringrostig eftersom hans matte varit på semester. Han hade svårt att få till riktiga flanker och han ville helst välja håll själv. Dessutom fuskade han med stoppen. Men när han går fint så är det riktigt fint. Det gäller att få honom lite jämnare - höja hans lägsta nivå. Jag tror att Christine vinner på att vara mer tydlig; svart eller vitt. Himmel eller helvete. Vic svarar bra när hon lägger press på honom men ibland är hon för snäll (vem är inte det?)
Fanny fick gå ett par vändor med mig och visst, hon vallade lite men hon var mycket mindre fokuserad än när hon var här. Det kan förstås bero på att husse var med nu och att det var nya djur. Egentligen borde jag vara jättenöjd med att hon över huvud taget ställde upp och jobbade med mig, men jag hade hoppats på lite mer från henne. Vi får se hur det ser ut nästa vecka.
Vi hade bra diskussioner om allt från linjer, tävlingar och hundens språk mot fåren. Lillehund skulle förevisa sitt märkliga fenomen med öronen; han visar oerhört tydligt med sina öron om han trycker på djur eller inte. När vi ändå bara skulle titta på öronen passade han på att göra ett par riktigt dåliga flanker ;-) men han skärpte sig sedan. Annars har jag en känsla av att hans gloria ramlade ner lite när han först lade ett stort och illaluktande lass bakom Helénes stol och sedan pinkade på hennes jacka :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar