mycket kort semester

Nu är jag hemkommen efter ett dygn i Rättvik och Classic Car Week. Ett dygn var helt lagom för mig, sedan ville jag hem ;-) Hussen åkte upp i söndags och skulle stanna någon dag till men åkte hem och slog hö istället. Det är inte lätt att vara bonde och ha semester ;-)

När jag kom hem tog jag ut Lillehund och snackade allvar med honom om stoppen och han blev seg och tveksam direkt :-( Glädjande var att han var taggad innan och jag tycker att han tar sidledskommandona utan att se ut som det är mördande tråkigt nu (stort framsteg), men så fort han blir tveksam ligger han kvar och vågar inte gå på sidledsvisslorna... Nåja, nu ska han muntras upp lite torsdag + fredag, sedan ska han både stanna ögonblickligen på stoppvisslan och ta sidledskommandona rappt till helgen :o) Hej och hå, det blir balans på slak lina, det...

Sedan tog jag ut Bud. Jag körde honom häromkvällen och var mycket nära att gå in och anmäla honom till första bästa tävling. Han tog den nya stoppvisslan så bra och han kändes så fräsch... Dessutom ger han aldrig upp hoppet ;-) och han blir aldrig seg och tveksam, han bara ångar på och just då kändes det fantastiskt. Ikväll var jag glad åt att han inte är anmäld till någonting. Han fuskade förskräckligt i högerflankerna och idag var jag i en förlåtande sinnesstämning så jag konstaterade att det nog var så att framtassarna ömmade. Jag krävde igenom en riktig högerflank och sedan ägnade jag mig åt den där stoppvisslan som han kunde så bra för ett par dagar sedan. Idag betydde den allt från "spring fortare" till "stanna stående" och någon gång betydde den också "tight höger".
Jag tror att min förlåtande sinnesstämning hade rätt idag, Bud gjorde någon ful inrusning också och hans tassar ömmade efter träningen... Det är inte så lätt att göra allting precis som tanten vill när det gör ont att springa. Ska man då behöva lära sig nya signaler också?!